Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Tyda och tolka. Av Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyda och tolka
»fornordslag». Det har blivit ett ståtligt och
stämningsfullt Eddakväde, på samma gång
det i allt huvudsakligt följer Homeros rätt
troget, fast med ett och annat adjektiv
tillagt ur egen fatabur. Vilket intryck det gör
på den grekkunnige undandrar sig min
prövning. Guømundur Finnbogason sätter
emellertid Sveinbjörn Egilssons prosatolkning
främst och Grimur Thomsens på sexmælt som
god tvåa.
Självfallet skulle jag här med nöje dryfta
olika svenska tolkningar av fornnordiska
kväden och sagor. Men då så ytterligt få
läsare är hemma i fornspråket och således kan
döma om saken, avstår jag.
Jag får nöja mig med att säga att när man
handskas med tolkning från fornnordiska —
och nyisländskan är ju levande sådan —
gäller det att varken skriva krystat
forn-troget, efter en grammatik som hos oss har
varit död i minst ett halvt årtusende, eller
stillöst modernt som riksdagsspråk.
Grammatiken måste vara helt och fullt nysvensk,
men stilen bör likafullt ge ålderdomlig
stämning.
Den fornnordiska och nyisländska
litteraturen utgör emellertid bara en försvinnande
liten del av vad som från främmande språk
tyds till svenska. Det allra mesta är ju nyare
prosaverk av de mest olika slag, övervägande
engelska och amerikanska. Det är de som blir
mest lästa och starkast påverkar vår
språkkänsla. Till största delen är det underbetalt
arbete och därför hastverk, oftast utfört av
personer med otillräckliga kunskaper i såväl
modersmålet som det främmande språket.
Med sådant är det nu som svenska folkets
språkkänsla underhålls och »utvecklas»!
Snygg utveckling! Att det inte står bättre till
inom åtskilliga andra språk gör inte saken
bättre. Naturligtvis har vi ju också en del
kunniga och omsorgsfulla tolkare -—- Hjalmar
Söderberg stod ju mycket högt, och Gustaf
Hellström ger honom väl inte mycket efter;
och flera finns.
Men nu har vi omsider fått en god
vägledning i Åke Thulstrups kortfattade, klara
och klämmiga bok Konsten att översätta och
redigera. (Bonniers 1942), som på 210 sidor i
tämligen litet format dryftar alla huvudfrågor
i ämnet. Denne förf. tycks inte känna till
Seymour Smiths arbete, men har likafullt
med heder löst sin uppgift. Hans ämne är
ju också vida större, och ändå har han fått
utrymme för en massa ytterst värdefulla
detaljuppgifter. Det är en verkligt rikt givande
bok.
Översätta är emellertid ett rätt tungt
fyrfota-ord, som vi nu dras med, till följd av vår
nesliga vana att i allo apa efter tyskan. Väl
är både över och sätta oklanderliga kärnsvenska
ord, som vi har full rätt att binda ihop ■—
men nog ville man hellre ha ett vigare ord
än denna kopia av tyskans klumpiga
über-setzen, som i sin tur återger latinets transjerre.
Våra förfäder hade i tiden ett sådant: thydha
lydde det på fornsvenska, och vi har ju
kvar ordet tyda, fast med snävare kringskuren
innebörd. Redan vid tiden för reformationen
hade innebörden »tolka» tappats bort, så
reformatorerna nyttjade uthsättia, som var i
bruk ännu i mitten av 1600-talet. Den tyska
dyrgripen översätta kan inte ha kommit in
förrän mot århundradets slut, men på
1700-talet var den i bruk, och sedan dess får vi
fägnas åt den så gott vi kan. Tolka är utan
tvivel ett vida lättare glidande ord, och man
må inte lägga det till last att det torde vara
av sumeriskt ursprung och över babylonskan,
persiskan och de slaviska språken har
kommit till oss. Islänningarna säger än i dag
(f) = engelskt th), men jämväl snüa,
»sno», »vända», liksom finnarna kääntää,
»vända». Det norska landsmålet nyttjar
um-setja. Jag återgår i det följande till det gamla
goda ordet tyda, och vill läsaren ondgöra sig
över att jag söker skriva otysk svenska, så
var så god! Det blir många fler tillfällen till
ilska i det följande. Vidskepelse är det och
ingenting annat, att fornord inte skulle kunna
tas upp i nytt bruk igen. Både Stiernhielm
och RyTdberg gjorde det ofta med framgång,
och det är stor skam att inte långt flera
uppburna författare har gjort sammalunda.
Konsten att tyda och tolka har en ofantlig
räckvidd och är just därför så ansvarsfylld.
Det är livsnödvändigt för varje kultur att få
friska tillflöden utifrån, eljes börjar den snart
tvina. Redan långt innan någon skrivkonst
var känd, vandrade sägner och sånger från
folk till folk, mer eller mindre omstöpta på
vägen. Man var inte så noga med att hålla
fast innehållet utan ändring, utan tumlade
lika fritt om med detta som med formen.
Och missförstånd var fordom säkert ännu
vanligare än i våra dagar, ty sagomän och
skalder hade i regel ännu sämre kunskaper i
främmande språk än våra tiders
dussinöversättare. Nutida skriftställare är mindre
ursäktade om de tyder orätt, ty de har en tryckt
.489
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
