Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Två hyllningsdikter tillägnade Gustav v. Paykull. Ett litet bidrag till skandinavismens förhistoria. Av Bruno Lesch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bruno Les ch
löfte att nu i samråd med Rahbek ställa de
litterära förbindelserna i Norden till rätta
och därför beslutat gå sina egna vägar och
grundlägga sällskapet utan Heiberg. Men
också för hans vidkommande tycks mig en viss
tövan naturligare än den ivran för
verkställighet i skyndsam ordning, vari man velat
se en förutsättning för ett sådant särinitiativ
på omvägar. Med sina tjugofyra år och med
två nordiska misslyckanden bakom sig var
Höst ej rätte mannen att sätta det hela i gång.
Härom var han själv fullt medveten, eftersom
han först vände sig till den nyutnämnde
professorn i litteraturhistoria Rasmus Nyerup,
som han också lyckades vinna för sin plan.
De ställdes dock tydligen bägge i skuggan av
skalden Jens Immanuel Baggesen, som
indrogs i samarbetet och snart nog framträdde
som den förnämste bland initiativtagarna.
Alltnog — också på denna väg behövdes det
tid för mognad, varförutom det väl var till
fördel för det hela, om man kunde vänta till
en tidpunkt då minnet av Heibergs
framträdande på Skydebanen i någon mån hunnit
förblekna. När så listan på inbjudare
uppgjordes, uteslöts Heiberg och detta hade
till följd, att ej heller Rahbek kom med.
Att amiral Ehrensvärd saknas bland
Litteratur-Sällskapets korresponderande ledamöter
i Sverige, är endast vad man kan vänta.
Hans delaktighet i överläggningarna om dess
grundande har utan tvivel mången gång
överdrivits. Han var inbjuden till
Skydebanen — det är allt vad man vet — och kan
således sägas ha varit med på ett hörn, dock
säkerligen mindre av intresse för saken än
på grund av släktskap med Paykull; hans
sinne för det nordiska var inte särskilt
utvecklat och vid detta sitt första besök i
Köpenhamn tänkte han mera på egna affärer
än på vare sig svensk eller dansk litteratur —
han var nämligen fången i ett av sina
originellaste uppslag: tanken att placera pengar i
jordagods i Frankrike och eventuellt bosätta
sig där! Märkligare är, att också »Skandiens
Anakreon» blev utesluten och det på
uttrycklig önskan av Höst, som på en rundresa i
Sverige två år senare fick höra ofördelaktiga
omdömen om honom; »Paykull passerer for
en egennyttig epikuræer uden tro och love»,
heter det i ett av breven därifrån och en
annan gång meddelar Höst, att han på
Wal-lox-Säby »ikke så på de fugle, Paykull havde
stjålet samman» (Nordisk Tidskrift 1869, s.
477 o. 480). Det må dock vara tillåtet att
undra om ej Paykulls nära vänskap med
Heiberg ökat benägenheten att måla i svart.
Kom sålunda den dansk-svenska krets, som
i början mest ivrat för dess grundande, att
stå på sidan om det nya sällskapet, så råder
det dock i fortsättningen ett egendomligt och
tragiskt samband mellan den och den
spirande skandinavismen. När Heiberg ett par år
senare efter ett uppseendeväckande pressåtal
nödgades lämna landet, uppkom mellan
honom och hans hustru Thomasine, född
Bunt-zen, en faktisk boskillnad, som slutligen
bekräftades genom skilsmässa på hennes
initiativ. Året därpå (1801) ingick hon nytt
äktenskap med Paykulls svåger, Karl Fredrik
Ehrensvärd-Gyllembourg. Och denne
arbetade i fortsättningen, främst 1808—09 och
1814, efter i viss mening skandinavistiska
linjer.
Det är skäl att hålla den Heibergska
rytmen i minnet, när vi nu gå över till Paykulls
första Finlandsbesök. Detta har nämligen
blivit förevigat i en dikt, som tycks vara det
enda för eftervärlden någorlunda
lättillgängliga dokument, vari färden kan spåras. Vi
stanna därför i okunnighet om resans syfte.
Kanske var det en vetenskaplig studieresa,
en av de många Paykull företog både inom
och utom riket. I den redan åberopade
minnesteckningen säges han »i entomologiskt och
ornitologiskt afseende» ha besökt bl. a. Skåne,
Dalarne och Lappmarken, varför en färd till
östra rikshälften förträffligt passar in i
programmet. Å andra sidan reste han »i sällskap
med tre swenska Fruntimmer», vilket synes
tyda på andra planer därjämte, närmast väl
besök hos släkt och vänner i riksdelen
östanhavs. Det bör ihågkommas, att Paykulls
farfar tjänstgjort i Finland och att han här hade
avlägsna släktingar inom den Aminoffska och
den Stackelbergska frändekretsen.
Syftet må emellertid ha varit vilket som
helst — färden omtalas i varje fall i en dikt,
som ingår i Åbo Tidningar för den 15 juli
1799 under rubriken: »Då CanzliRådet
Paykull i sällskap med tre Swenska Fruntimmer
besökte Åbo.» Den är av följande lydelse:
Skynda, Aura, och från muren
af dit Snilletempel tag
Grekisk murgrön, til i dag
spard af winterliga Skuren!
Det war Paykull, som du såg
wid de trenne Nymphers sida
i en wingad snäcka skrida
genom wassen af din wåg.
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
