Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Om litterära förbindelser mellan Sverige och Böhmen. Elof Tegnér—Oscar Wijkander. Av Antonín Veselý. Översättning från tjeckiskan av Erik Frisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om litterära förbindelser mellan Sverige och B öhrn en
gott som alla Shakespeares dramer. Han
lärde känna Jirecek och beslöt på hans
inrådan att begiva sig till Sverige. Till
reskamrat fick han sin gode vän skalden Julius
Zeyer. Jirecek gav dem introduktionsbrev,
och så avreste de båda vännerna den 13 juli
1878 till Skandinavien för att vistas där
omkring sex veckor. Om detaljer från denna
färd ha mycket få upplysningar bevarats.1
Resenärerna ha icke nedskrivit sina intryck
kanske därför att Jirecek kort dessförinnan så
detaljerat avhandlat samma ämne. För övrigt
hade deras syfte med färden varit rekreation.
Att de emellertid dragit nytta av Jireceks
introduktionsbrev, därom vittnar bl. a. en notis
i Zvon rcjii, där Slådek i förbigående erinrar
om J. P. Jacobsen. Med denne hade han under
resan sammanträffat, han brevväxlade sedan
med honom ända till sin död och sände
honom en tjeckisk översättning av en novell,
Skottet i dimman, vilken hade tryckts i
Lumir. På förbindelser med svenska författare
hava vi inga sådana klara bevis men kunna
som indirekta bevis hänvisa till alla de
översättningar från svenska, vilka under årens
lopp trycktes i Lumir: Snoilsky, Esaias
Tegnér, Tor Hedberg, Gustaf af Geijerstam
m. fl. Mycket av detta hade Slådek själv
översatt.
Slådeks främsta översättning från nordisk
litteratur är likväl den redan nämnda
fullständiga tolkningen av Frithiofs saga, som
han avslutade den 26 juli 1890. Pisen’ o
Frithiofovi trycktes först i Lumir och utkom
senare i bokform. Översättaren såg i detta
arbete »endast en skuld, som någon måste
betala litteraturen», som han skrev till en
kollega. Med denna »skuld» tycktes han
anspela på Jireceks uppfordran, som han nu
hörsammade, för att tjeckiska besökare i
Tegnérmuseet i Lund icke skulle behöva
1 Av de bägge skaldernas korrespondens veta
vi, att denna resa ej varit utan inflytande pä
gestaltningen av deras levnadsöden. Den förde dem
så nära varandra, att därefter intet kunde rubba
deras trofasta vänskap. I Slådeks första brev till
Zeyer efter återkomsten i aug. 1878 läsa vi: »Nästan
varje natt drömmer jag om vår resa.» Vi finna i
detta och andra brev ett tydligt eko av den
gemensamma färden i de båda vännernas lektyr, och
Slådeks kunskaper i de nordiska språken ökades
snabbt. Redan efter tio dagar skriver han till
Zeyer, att han gjort så stora framsteg i danska,
att han på två dagar läst 250 sidor text. Låt oss
tillägga, att icke blott i Slådeks utan också i Zeyers
bibliotek den nordiska litteraturen i original
upptager en ganska omfattande självständig avdelning.
skämmas för sin egen litteratur inför de
talrika översättningarna av Frithiofs saga till
andra språk. Elof Tegnér, som blivit
föreståndare för sin berömde farfars museum,
korresponderar med Slådek om dennes
översättning, och av senare svarsskrivelser från
Tegnér på förfrågningar av Slådek rörande
svenska böcker framgår den tjeckiske
skaldens ganska speciella intresse för svensk
litteratur. Att Slådek utom för Runeberg också
intresserade sig för svenska studentsånger
samt för folkvisor och barnsånger är ett
nytt belägg för hans vittomfattande
intressen.
Detta är i korta drag ekot i vår litteratur
av Slådeks svenska resa. Tegnér skriver i ett
brev till honom, att hans strävan att göra
tjeckerna bekanta med svensk poesi förtjänar
svenskarnas tacksamhet. Slådek väntade sig
säkerligen icke något sådant erkännande. Sin
Tegnéröversättning betraktade han ju som
betalningen av en skuld. Det var dock tillika
en skaldegärning, som troligen överträffar de
flesta av de så talrika översättningarna av
detta verk till främmande litteraturer. Den
var fast sammanfogad med Slådeks hela
livsverk, vars betydelse växer efter hans
bortgång, och med programmet för den litterära
skola, som vi efter dess organ Lumir kalla
»lumirovtserna». När jag började mina studier
vid universitetet i Praha, föreläste då ännu
den förnämste av dessa lumirovtser, vår
störste skald Jaroslav Vrchlicky. Ett av de
första ämnen jag hörde honom behandla var
— 1907 — Frithiofs saga. Efter en kort
biografisk och litteraturhistorisk inledning läste
skalden Slådeks översättning. Det var en
ganska egendomlig föreläsningsmetod, att
professorn i stället för att lämna en detaljerad
kommentar lånade sig åt uppgiften att vara
recitator. Men från Vrchlickys sida var det
helt visst en akt av vördnad för Slådeks
skaldskap. Och även något annat: en
manifestation av lumirovtsernas storstilade mål.
Ett av dessa mål tecknade Slådek för Zeyer,
då han i ett brev berättade för honom om
fullbordandet av översättningen av Frithiofs
saga och huru han under detta arbete märkt
fysisk förbättring och »känt lycka och ro i
själen». Hela innebörden i lumirovtsernas
traditionsbyggande pioniärarbete rymmes
här i Slådeks sats: »Innan vi fått riktigt
många erkänt stora verk översatta, komma
icke våra egna stora verk att bliva
förstådda.»
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
