Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Rapsodi en blåsig natt. Av T. S. Eliot. Svensk tolkning av Gunnar Ekelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAPSODI EN BLÅSIG NATT
Av T. S. ELIOT
Svensk tolkning av Gunnar Ekelöf
Klockan tolv.
Längs dessa gatuperspektiv
som månen håller i sitt bann,
har månskenshymner viskande
förtrollat minnets våningsplan,
löst vad där fanns av bindande,
fördelande, förbindande,
var gatlykta jag går förbi
slår trumma som en fatalist
och genom mörkrets mellanrum
ruskar midnatten minnet som
en galning en död geranium.
Halv två.
Gatlyktan puttrade.
Gatlyktan muttrade.
Gatlyktan sade: »Se kvinnan där
som tvekar bort mot dig i ljuset av
dörren som grinar efter henne med
sitt hål.
Du ser hur hennes kjortelfåll
är fransad och bär spår av sand
och ser hur hennes blick i ögonvrån
kröks som en krokig nål.»
Högt upp på stranden kastar minnet
en mängd av krokot gods;
en krokig gren på strand,
rengnagd, polerad
som gåve världen upp
sin hemlighet i dess skelett,
så styvt och vitt.
En brusten fjäder på en verkstadsgård,
rost över form som spänstigheten
övergett,
hård, knycklad, färdig att gå av.
Halv tre.
Gatlyktan sade:
»Märk noga katten, hur han hukar i sitt
avloppsrör,
sträcker ut tungan
och slickar i sig en klick härsket smör.»
Så sträcktes automatiskt barnets hand
och tog och stoppade i fickan
leksaksbilen som löpte på kajen.
Jag kunde inget se bakom det barnets
öga.
Jag har sett ögon ute på gatan
försöka kika genom fönsterspringor där
det lyste
och en kväll hur en krabba i en
strand-pöl,
en gammal krabba med havstulpaner
på ryggen,
grep tag i änden på käppen jag räckte
honom.
Halv fyra.
Lyktan puttrade.
Lyktan muttrade.
Lyktan gnolade:
»Se månen,
la lune ne garde aucune rancune,
hon blinkar så närsynt,
hon ler in i vrårna.
Hon stryker milt över gräsets hår.
Månen har mist sitt minne.
407
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
