Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk skönlitteratur i Finland
sitt förfallna jag: respekt för förnuftet och
ärlighet mot sig själv och andra, en oböjlig
vilja att sträva för framtiden ända till det
sista. Han är en filosof vid brännvinsglaset,
som inte skulle reda sig med vardagslivets
vanskligheter, om han inte vid sin sida hade
sin hustru, en argsint, rapp madam, som
klarerar familjens dagliga uppehälle genom
städningsarbete och skumraskaffärer.
»Huset med den gröna gardinen» är en
bok om ensamheten, men också om
människornas behov av gemenskap. Egoismen
och hatet splittrar allt, men hos de bästa
lever ändå mitt i krigets bistra verklighet
drömmen om kärleken till nästan. Symbolen
för drömmen om en bättre framtid är den
gröna gardinen, som fladdrar som en hoppets
flagga i Johan Lippmans fönster ännu efter
det huset raserats av en bomb och de flesta
av dess innevånare funnit en bråd död i
skyddsrummet. Johan Lippman och Maria
blir bärarna av den nya människovåren, när
de vandrar bort från ruinerna med Rosas
späda barn i sin famn.
Margit Niininen är en mycket objektiv,
intellektuell och viljebetonad författartyp.
Stilen och kompositionen utmärker sig genom
den klara rätlinjighet, som vinnes inte genom
omedelbar inspiration, utan genom
förnufts-mässig beräkning. Karakteristiskt nog finns
det även inslag av en direkt social tendens i
»Huset med den gröna gardinen»:
författarinnan går där in på de ensamma mödrarnas
problem och pläderar ur djupet av sitt hjärta
för dem och deras barn.
»Huset med den gröna gardinen» vittnar
om Margit Niininens förmåga till samma
djupa inlevelse i människornas svårigheter
och lidanden som Johan Lippman i hennes
bok äger. Denna egenskap har bidragit till
att göra Margit Niininen till diktare.
Diktningen är hennes väg till kontakt med
medmänniskorna.
När man under sin strävan att bana väg
genom 1944 års litterära produktion når fram
till R. R. Eklunds bidrag, romanen »Ny dag
börjar», kan man verkligen stanna och andas
ut ett tag. Man får fylla sina lungor med de
öppna viddernas friska luft. Här finns
ingenting osäkert och svävande; allt behärskas av
den konstnärliga nödvändigheten.
»Ny dag börjar» är en fortsättning på R. R.
Eklunds föregående bok »Liten drömmarpilt».
Eklund skildrar i den nya volymen
drömmarpilten Edgars vidare utveckling. Han berättar
hur familjen flyttar från Nykarleby till Vasa
och hur modern söker slå sig fram genom att
öppna en butik och hålla inackordenter. Det
är en historia om ytterlig fattigdom och
ständiga misslyckanden. Edgar får dock en
möjlighet att fortsätta sin skolgång, först i
samskolan och sedan i lyceet. Konturerna av
hans personlighet börjar mer och mer
avteckna sig mot fonden av miljön.
Edgar är blyg, eftergiven och osäker; hans
malande reflexion slår krokben för hans
aktivitet. Det finns hos honom en stark
bundenhet vid modern, en fantasimänniska, som
inte duger till rejält bondarbete, utan bara
vill sy och brodera, läsa och skriva. Edgar är
också småstadsbon, fastvuxen vid
barndomens miljö och full av fruktan för det
oroliga, rotlösa och brutalt opersonliga i
»storstaden» och storstadskulturen. Han pinas av
de sociala förödmjukelser, som familjens
fattigdom medför i de alldagligaste situationer.
Småningom upptäcker Edgar sin särart och
ensamhet i tillvaron. Ur hans reaktion inför
det främmande och fientliga växer det fram
en trotsig vilja att hävda sig i kraft av det
starkaste i hans individualitet: tanken och
fantasin. Han skapar sig en inre värld vid
sidan av de yttre realiteterna. Han blir en
drömmare och diktare. Det är på denna väg
han segrar över sin ömkansvärda belägenhet.
Det typiska för R. R. Eklunds
författarpersonlighet är en viss dubbelhet: brytningen
mellan tanke och sinnen, mellan den
filosofiska reflexionens allmänna begrepp och
kärleken till de konkreta verklighetsdetaljerna.
Denna läggning skymtar fram redan hos
skolpojken Edgar. Geometrin är hans käraste
ämne i skolan. Han tycker sig under
geometrilektionerna koxa in i tillvarons innersta
hemligheter, när han ser hur alla linjer, ytor
och kroppar, som hittills varit kringströdda
utan mening och sammanhang, ordnar upp
sig och visar sig lyda vissa lagar. Men
samtidigt som Edgar intresserar sig för
geometrins abstrakta sanningar upptäcker han sin
målartalang. Pappbitar och ritblock, färger
och penslar följer med honom på hans
strövtåg i naturen. Edgar bär inom sig fröet till
en konstnär och en filosof.
Det tämligen abrupta slutet på »Ny dag
börjar» tyder på att också denna andra del
av R. R. Eklunds poetiska självbiografi skall
följas av en fortsättning.
525
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
