Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Dalmålningar. Av Gerda Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gerda Boethius
hade redan därförut varit medhjälpare åt
målarmästare, som dekorerat kyrkläktare
och målat bibliska tavlor eller prytt
präktigt timrade gårdars väggfält och tak. Ur
den synpunkten äro de sista fasen i en
ädel högreståndskonst, som under
1700-talet efter hand spred sig till nya
befolkningslager. I den mån som de låga
ryggåsstugorna i Siljanssocknarna ombyggdes
eller ersattes av större hus med högre rum
blev behovet av väggmålningar allt större.
Samtidigt hade neologien börjat få starka
återverkningar. Bildvärlden i kyrkorna
förföljdes systematiskt av västeråsbiskopen
Lars Benzelstierna, Karlfeldts biskop som
»for till Sjöga». I opposition och för att
fylla ett direkt behov började man måla
»tavlor» för hemmen. Protestantisk
undervisning hade så småningom nött in er< ny
föreställningsvärld, som kommit den
katolska att alltmer förblekna. Undervisningen
med figurbiblar och illustrerade
andaktsböcker hade skapat bildbegrepp och länkat
fantasien in på att ge de heliga
berättelserna gestalt. Gamla psalmboken var mera
målande än Wallins, och flera psalmer
visade sig starka nog att leva kvar trots att
de strukits 1819. Denna rika
föreställningsvärld, som för de flesta fått form redan
under barnaåren, tog gestalt hos dalmålarna,
men samtidigt började dessa också att
söka ämnen i omgivningen och från den
samtida yttervärlden. Konungar, profeter
och andra bibliska gestalter klädas i tidens
mest lysande uniformer medan andra bära
målarnas sockendräkter, vilka något
förenklade men lätt igenkännliga även
dominera i sedemålningar såsom hästbyte,
bröllop, »Ungdomskvarnen» eller
»Ålderstrappan». För de bibliska tavlorna ligger oftast
en illustration i en s. k. figurbibel, en
andaktsbok, postilla eller psalmbok till grund.
Från dessa kunde också de ofta originellt
missförstådda eller förenklade texterna
tagas som t. ex. »Joab rider i det fund att
döda Absalom på stund». Lika ofta är
bibeltexten eller gamla psalmboken
inspirationskällan. I Rombogården i Östnor,
Mora, finns den Arndts postilla kvar, som
varit förlaga till väggmålningarna, och
Svärdström ger i sin bok många bevis för
att målaren haft en bokillustration till
ledning. Detsamma gäller kistebrev,
skilling-tryck och modejournaler, där Svärdström
visar att Konst och Nyhetsmagasin och
Magasin för konst fått släppa till
kostymerna till många bibliska och moderna
gestalter. Dessa förlagor ha emellertid i
regel — utom dräktbilderna — varit rent
schematiska. Jämförelsen med dalmålarnas
verk visar att de ibland följde
kompositionen ganska nära, men dessemellan är
antalet figurer och en ungefärlig gruppering
av dessa det enda som finns kvar.
Bondekonstnärerna ha helt omformat även den
yttre ramen för sin framställning. Det
väsentliga i målningarna är sålunda alltid
nytt, linjestilen och färgen, den måleriska
kompositionen. Det är där det originella
och karakteristiska kommer in, som gör
detta bondemåleri till något alldeles
egenartat.
Vilka voro målarna? De pittoreska
gårdsnamnen Kers, Back, Jufwas, Snarf, Winter
och Saras m. fl. visa och kyrkböckerna
bekräfta att de voro bönder ofta bosatta ute
i sin hemsockens mera avlägsna byar. Ullvi
i Leksand och Utanåker i Rättvik voro
t. ex. stamhåll för målare. De tillhörde alla
denna lättrörliga och dock i hembygden så
starkt rotade bondestam, som brukade sina
små gårdar, utnyttjade de stora skogarnas
resurser och ofta måste söka arbete långt
borta från hemmet för att hålla svälten
från dörren och kunna betala skatten. Så
hade de levt genom århundraden. De
bördiga och leende stränderna och dalarna
kring Siljan hade tidigt lockat befolkningen
i sydligare trakter med rikt fiske och god
jakt på eftersökta pälsdjur. Under
vikingatiden kom så upptäckten av stora
fyndigheter av sjömalm i Orsasjön och Siljan.
544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
