Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Det senaste decenniets religionshistoriska forskning i Sverige. Av Geo Widengren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Religionshistorisk forskning i Sverige
den äldre indiska religionen och man vill
hoppas att det skall bli möjligt att göra hans i
flera fall ytterst uppseendeväckande resultat
tillgängliga för den internationella
vetenskapen. Emedan Rönnow koncentrerade sitt
arbete på dessa större undersökningar finnes
föga att anteckna från den här behandlade
tidsperioden. Det är egentligen endast den
lilla intressanta uppsatsen Vedic krivi (Acta
Orientalia 1937—38), som här kan nämnas.
Den behandlar en gammal drakgudomlighet
och en med denna identisk heros eponymos
hos en indisk stam. Lindquist, som likaledes
ägnade sina krafter huvudsakligen åt indisk
religionshistoria, hade där specialiserat sig på
Yogasystemet. Sålunda behandlar hans skrift
Siddhi und Abhinna (1935) de klassiska
undren i Yoga i belysning av psykologiens
resultat, vilka Lindquist omsorgsfullt tillgodogjort
sig. Inom Yoga rör sig Lindquist även i sin
uppsats Till tolkningen av Bhagavadgltä (1941),
där han kommenterar en del tekniska
yoga-termer, som förekomma i denna för indisk
religiositet centrala traktat. Det huvudarbete,
som han nedlagt mycket arbete på och även
föreläst över, Den buddhistiska
religionsfilosofien, blev det honom icke förunnat att
kunna publicera. Även i detta fall vill man
gärna hoppas att de efterlämnade
undersökningarna skola finna en kompetent och
intresserad utgivare.
Iran vetter också åt främre orienten och vi
ha redan erinrats om innebörden härav.
Betydelsen av de främre-orientaliska och iranska
ideernas marsch mot väster understrykes för
de judiska och kristna religionernas
vidkommande av Arvedson och Ström i deras
tidigare omtalade avhandlingar. Båda
författarna ha beslutsamt tagit upp den
komparativa metoden och avböja i metodiskt
hänseende att isolera kristendomen vare sig från
G. T. eller från den omgivande kulturvärlden.
Bägge forskarna låta oss se vikten för N.T:s
del av undersökningarna över det sakrala
kungadömet på israelitiskt-judiskt område.
Härigenom utarbetas nämligen huvudlinjen
i den judiska och kristna religionshistorien,
kungaideologien, som utvecklas till
Messias-förväntan och Kristustro. Här återstå ännu
många problem att undersöka innan det
historiska förloppet ligger klarlagt.
Inom den gnostiska religiositetens område
faller en Uppsalaavhandling, Edsmans Le
bap-tème de feu (1940), som behandlar en
egendomlig kultpraxis, det s. k. eldsdopet och som myc-
ket förtjänstfullt, ehuru med något tyngande
lärdomshistorisk apparat, utreder
förutsättningarna för denna rit. Om en annan sida i äldre
doppraxis handlar en annan
Uppsalaavhandling, Lundbergs La typologie baptismale dans
1’ancienne église (1942). Arbetet, som
framlagts i N. T:s exegetik men är rent
liturgi-och religionshistoriskt orienterat, i mycket
erinrande om Gillis Wetters
liturgiundersökningar, söker på ett ytterst uppslagsrikt sätt
arbeta fram föreställningen om dopets bad
som ett nedstigande i dödens vatten. Slutligen
kan nämnas att Widengren i skarp polemik
mot Bööks ovederhäftiga skriverier om det
gnostiska inslaget hos vår store
nyromantiker Erie Johan Stagnelius analyserat de
gnostiska motiv, som möta i dennes diktning.
Uppsatsen, Gnostikern Stagnelius (Samlaren
1944), synes ha verkat övertygande på
litteraturhistorikerna, utom på Böök givetvis,
men det kunde väl förf. icke heller ha väntat!
Från den en tid så blomstrande
islamforskningen finnes endast ett verk att
rapportera, nämligen Uppsalaavhandlingen Life
between Death and Resurrection according to
Islam (i941) av R. Eklund. Förf. redogör
här mycket omsorgsfullt för den islamiska
ortodoxiens föreställningar om livet för de
avlidna under det s. k. mellantillståndet och
vidrör även en del mystikers åskådning i
detta hänseende. Arbetet är av synnerligen
solid typ och utgör en förträfflig handledning
inom detta ännu föga bearbetade, men både
för islamforskningen och den
religionsfeno-menologiska disciplinen väsentliga område.
Från den islam omedelbart föregående
epoken bör nämnas Nybergs uppsats
Bemerk-ungen zunt »Buch der Göttenbildert> von Ibn
al-Kalbi (DRAGMA 1939). Här ges en
intressant religionshistorisk kommentar till en
del av den arabiske förf:s notiser till den
förislamiska arabiska religionens karaktär.
På grekiskt område faller delvis Ehnmarks
redan vidrörda arbete och dessutom samme
förf:s intressanta avhandling The Idea of
God in Homer (1935), vars värdefullaste parti
nog ligger i den träffande kritiken av
gudstrons antagna ursprung och utveckling ur
preanimistiska eller animistiska åskådningar.
Denna kritik drabbar till väsentlig del P:son
Nilsson, vilkens arbete inom grekisk religion
just utgår från de evolutionistiska
förutsättningar, vilkas konstruktiva karaktär jag
inledningsvis uppehöll mig vid. Att Nilsson
efter ett helt livs forskargärning, som princi-
563
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
