Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Fabeldiktaren Krylov. Av Carl Elof Svenning - Två fabler. Av Ivan Krylov. Tolkade från ryskan av Carl Elof Svenning - Gäss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivan K r yI o v
diktning som här bifogas i svensk tolkning,
torde nog visa honom, när han är som bäst
och självständigast bearbetar inhemska
motiv. Men några, såsom Maurice Bäring, ha
menat, att hans allra bästa saker faktisk
fanns bland hans fria och av rysk syn genom
trängda översättningar av gamla franska
och orientaliska fabelmotiv.
TVÅ FABLER
Av IVÄN KRYLOV
GÄSS
Att sälja gäss en bonde går från våran socken.
Med ett försvarligt spö drivs de åt stån till på
och sanningen att säga så
är han ej särskilt vördnadsfull mot gåsaflocken:
ren vinningslystnad karln till torget drar
(man vet ju — där det vankas pengar,
dit söker sig så gäss som drängar).
Tro inte jag tar bonden i försvar.
Men gässen sladdrar fram protester som en anka.
För dem de möter ut med vägen här och där
vill de den arma bonden gräsligt klanka:
— Ni anar inte, hur förtvivlat detta är.
Här får man som en simpel gässling kila på.
Från bondens spö tycks man rakt ingen vila få.
Hur ska vi prägla in i den här dumma bjässen,
att han är skyldig oss respekt,
att vi hör till den fina släkt bland gässen,
som en gång själva Rom ur faran väckt
och till vars ära världsstaden höll högtidsfest?
— Men på vad sätt är ni då själva bäst? —
sa en som gick förbi. — Tänk på vår ätt! — Det ska jag göra.
Den är ju väl bekant. Låt nu ert eget värde höra:
vad fint som genom er till jorden kom!
— Vår släkt har räddat Rom!
— Ja, ja, kan ni då inte för er själva svara?
— Vi? Inte! — Men vad blev det då för stort som hos er fanns?
Låt ni er högförnäma släkt få vara!
Dess rykte av en egen gärning vanns.
Till stekpannan tycks ni er bragd bevara.
Visst kunde man om denna fabel mer få veta
— men låt oss inga gäss onödigt reta.
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
