Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Gustaf Cederström och Karl XII. Av Jacob Kulling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G ii s t a f Cederström och Karl XII
Likvakan i Tistedalen.
kungliga liket över fjället: »Det var ingen
af dem allesammans, som icke med tårar
steg under båren, och var deras utlåtelse
vid hvart och ett hviloskede, att själfva
vägen var icke så svår för deras fötter
och inte båren så tung för deras axlar,
som själfva olyckan tusenfaldt mer tryckte
deras hjärtan, att de nödgades göra sin
käre konung en sådan tjänst att bära
honom död, hvars lif varit deras största
fägnad, så att de ock därför vågat sitt lif
och blod.»
Denna stämning reflekteras på
Cederströms tavla framförallt hos de män som
bära båren. Den förnimmes kring den av
fälttågens mödor märkte krigsbussen med
det blodiga bandaget om pannan, vilket
liksom betygar, att inga blessyrer få hindra
en soldat från att göra sin konung den
sista tjänsten. Och den lyser ur det unga
ansikte, vars blåa blick oemotståndligt
drages till den store döde på båren. I
samband med citerandet av de ovan anförda
raderna ur Nordbergs historia ger
Cederström uttryck åt den övertygelsen, att
hela det svenska folkets känslor för kung
Karl ännu efter alla hårda lidanden nog
varit desamma som hans krigares.
Symboliskt har detta svenska folk på Cederströms
tavla förkroppsligats i den åldrige jägaren,
som med blottad hjässa och sorgset och
vördnadsfullt sänkt huvud betygar den
stupade konungen sin tysta hyllning. Själv
hade han så intensivt levt sig in i den
karolinska tiden, att han nästan känt sig som
en av kung Karls bussar. Det är inte för inte,
som han förlänat officeren i täten sina
egna drag. I Hugskott betygar han också
sin glädje över att han med sin tavla fått
tjäna kung Karls minne, då han ej »i likhet
563
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
