Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Uppsalafilosofien och den logiska empirismen. Av Konrad Marc-Wogau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppsalafilosofien och den logiska empirismen
på den teoretiska filosofiens område:
förändring, ting, kausalitet, rum, tid,
medvetande m. fl. Hägerströms publicerade
undersökningar efter 1910 gälla i främsta
rummet värdeteoretiska och
rättsfilosofiska frågor. Under ständig fördjupning av
frågeställningen formulerade han sin
värdeteoretiska grundtes, den s. k.
värdenihilistiska tesen, att värdesatser icke äro
meningsfulla utsagor. I en mängd
avhandlingar och uppsatser tillämpas den
värdenihilistiska synpunkten på rättsfilosofiska
problem på ett sätt, som kom att sätta
djupa spår i den juridiska diskussionen i
Sverige.
Hägerström och Phalén ha haft många
lärjungar och anhängare. Flera av dem ha
gått egna vägar. De bruka dock kallas
uppsalafilosofer och räkna sig väl också
själva till denna krets, om de dela
riktningens antimetafysiska inställning och dess
åsikt att vetenskaplig filosofi är
begreppsanalys.
Logisk empirism eller — som den
ursprungliga termen tydde — logistisk
positivism (även nypositivism) är en riktning,
som i våra dagar räknar många anhängare
i olika delar av världen. Dess ursprungliga
hemort var Wien. På 1920-talet samlades
filosofiskt intresserade representanter för
olika fackvetenskaper (Rudolf Carnap,
Philipp Frank, Hans Hahn, Otto Neurath
m. fl.) till gemensamma diskussioner under
filosofiprofessorn Moritz Schlicks ledning.
Dessa forskare, den s. k. Wien-kretsen, voro
den logiska empirismens egentliga
upphovsmän. De hade dock hämtat många
ideer ur Ludwig Wittgensteins Tractatus
logico-philosophicus (1921), en liten
afo-ristisk och svårbegriplig avhandling, rik på
betydelsefulla uppslag men även på
underliga tankar — av båda dessa skäl ofta
betecknad som genial. På grund av yttre
förhållanden upplöstes kretsen redan före
Schlicks tragiska död 1936: han blev
skjuten av en sinnesförvirrad student i en av
universitetets salar. Några av medlemmarna
befinna sig nu i Förenta Staterna. I Norden
representeras riktningen av Jørgen
Jørgensen i Köpenhamn och Eino Kaila i
Helsingfors.
Den logiska empirismen har, som vi skola
se, genomgått en intressant utveckling
just i fråga om de grundläggande teserna.
Därvid har den mottagit impulser från olika
håll, icke minst från Bertrand Russell.
Rudolf Carnap är den omsorgsfulle
systematikern bland riktningens anhängare. Han tar
upp de nya ideerna och utarbetar
minutiöst deras konsekvenser. Man kan därför
i hans skrifter: Der logische Aufbaii der
Welt 1928, Logische Syntax der Sprache
1934, Testability and Meaning 1936/7 och
Studies in Semantics 1942 ff. följa
utvecklingens olika etapper.
Låt mig nu efter denna korta
presentation av de båda riktningarnas främsta
representanter jämföra deras filosofiska
grundteser.
I. Båda riktningarna kunna
karakteriseras som antimetafysiska. Kritiken av
metafysiken utgör bakgrunden till de
positiva läror de vilja gå in för.
I början av 1900-talet satte den
idealistiska metafysiken sin prägel på den
filosofiska spekulationen i Sverige. Den
boströmska filosofien, som även i sina
modifierade former var alltigenom metafysisk,
intog vid denna tid ännu en dominerande
ställning vid våra universitet, och där den
stötte på motstånd, ställdes emot den någon
form av den tyska idealistiska metafysiken
efter Kant. Uppsalafilosofien kan
betraktas som en reaktion mot denna metafysiska
enhetsfront. Det är därför förklarligt, att
kritiken av metafysiken för
uppsalafilosofien kom att framstå som en synnerligen
viktig angelägenhet. Hägerström har
sålunda som motto för den sammanfattande
framställningen av sin filosofi i samlingen
Die Philosophie der Gegenwart in
Selbst-darstellungen valt en parafras av Cato
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
