Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Uppsalafilosofien och den logiska empirismen. Av Konrad Marc-Wogau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konrad Marc-Wogau
Majors kända sentens Pr æterea censeo
meta-■physicam esse delendam. Dessa ord kunna
nu även sättas som motto för
Wien-kretsens program. Här hade man den samtida
tyska filosofien emot sig, en filosofi, som
i stor utsträckning bar metafysikens
prägel. För Wien-kretsens medlemmar, av
vilka flera voro fysiker, framstod den
österrikiske fysikerns och filosofens, Ernst
Machs, kritik av metafysiken som en
självklar sanning, och i sin opposition mot
samtidens metafysik anknöto de till Machs
positivism. År 1929 grundade de en
förening: »Verein Ernst Mach», som enligt
Philip Frank hade till uppgift att »främja
en rent vetenskaplig världsuppfattning i
motsats till de då ofta åter uppträdande
filosofiskt-metafysiska, mera belletristiska
än vetenskapliga modeströmningarna».
Den antimetafysiska inställningen är
således gemensam för de båda riktningarna.
Överensstämmelsen får dock icke
överskattas. I det sätt, på vilket de avvisa
metafysiken, framträda nämligen även väsentliga
olikheter mellan dem.
Något schematiskt kan skillnaden
illustreras med ett exempel. Jag väljer som ett
metafysiskt påstående satsen »Gud
existerar». Som bekant har Kant kritiserat
metafysiken. Han menade emellertid inte,
att de metafysiska satserna, till vilka också
vårt exempel hör, äro meningslösa; han
förnekade blott, att deras objektiva giltighet
låter sig bevisas. Satsen om Guds existens
kan sålunda enligt honom inte stödjas med
giltiga logiska bevis. — Kritiken av
metafysiken hos Wien-kretsens medlemmar och
hos Hägerström är betydligt mera radikal.
Enligt dessa filosofer är satsen »Gud
existerar» en meningslös ordsammanställning och
icke en utsaga i sträng mening, d. v. s.
icke något som är sant eller falskt.
Metafysiken i sin helhet är för dem en anhopning
av ord, som icke beskriva några
sakförhållanden utan äro en sorts uttryck för känslor.
Dock är de logiska empiristernas motive-
ring för denna tes en annan än Hägerströms.
Denna olikhet förtjänar att beaktas, då
den bottnar i en djupt liggande motsättning
mellan de båda riktningarna.
Till grund för de logiska empiristernas
motivering ligga två antaganden, som
utgöra två grundteser i denna riktnings
filosofi. Det ena är, att det icke finns det
Kant kallade »syntetiska omdömen a
priori». Alla utsagor äro antingen analytiska
(tavtologiska) och då även a priori (så är
fallet med de logiska och matematiska
utsagorna) eller också syntetiska och då
nödvändigt a posteriori (det är fallet med de
empiriska erfarenhetsutsagorna). En
ut-sagas sanning följer antingen av de i den
använda ordens betydelse — då är utsagan
analytisk och a priori; eller också grundar
sig dess sanning på erfarenheten d. v. s.
på varseblivning eller sinnesintryck —• då
är utsagan syntetisk och a posteriori.
Ter-tium non datur. (»Empirism» i termen
»logisk empirism» skall just markera, att
riktningen tillbakavisar varje antagande av
syntetiska satser som icke grunda sig på
erfarenheten, och tillägget »logisk» skall
avgränsa riktningen från den extrema
empirismen i J. St. Mills stil, som betraktar
även de logiska och matematiska satserna
som empiriska.) Det andra
grundläggande antagandet är att de syntetiska
satsernas mening hör ihop med deras
verifikation. En sats har mening, om man kan
ånge, hur satsen verifieras, d. v. s. om man
kan ånge, under vilka erfarbara betingelser
satsen är sann. Kan detta icke ske, så är
satsen en meningslös ordsammanställning.
Så är fallet med den metafysiska utsagan
»Gud existerar». Såsom Kant visat är den
icke analytisk, men den kan enligt den
logiska empirismen ej heller sägas vara en
meningsfull syntetisk utsaga. Den
innehåller ett ord, som saknar empiriska
kännetecken. Termen »Gud» —• såsom den
användes i metafysiken — skall beteckna
något översinnligt, något överempiriskt.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
