Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska romaner och noveller. Av Örjan Lindberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Örjan L i n d b er g c r
under en beskedlig yta besatt av en dunkel
envishet, som driver honom att skilja sig
ut från det normalt mänskliga. Författaren
är angelägen att visa att det problematiska
hos Sverker inte beror på erotisk
otillfredsställdhet; vad det faktiskt är fråga om är
svårt att säga, eftersom Arnér tydligen själv
letar efter det, men liksom på vissa håll i
hans tidigare böcker har man ett intryck av en
högst egenartad kombination av nonchalans
inför yttervärlden, äregirighet, metafysisk
oro och djupt inbränt trots. Oroande är
slutligen bristen på entydighet i
människoskildringen; Arnér återger hela tiden
personernas skiftande subjektiva tolkningar av
sig själva och sina upplevelser. Detta
innebär naturligtvis en mycket förfinad
psykologisk analys; författaren fångar in något av
det flytande stämnings- och bedömningsspel,
som i verkligheten förekommer mellan
människor. Å andra sidan verkar nog boken, fast
den är alltigenom fängslande, en smula
överrik och oöverskådlig. Arnér har i en
nyårsintervju uttalat en förhoppning om en
tilltagande klassisk stiltendens i litteraturen;
det förefaller som om Du själv i många
avseenden pekade åt det romantiska hållet.
Det kom under 1946 ett flertal
beaktans-värda böcker av författare i Arnérs
ungefärliga åldersgrupp — den näst yngsta eller
hur man skall kalla den. Björn-Erik Höijer,
som 1945 med Parcr.tation gjort en
intressant porträttstudie med en nykterhetsloge
som bakgrund, gav med Se din bild en
motsvarande skildring av två människor sedda i
perspektiv mot arbetarrörelsen. Det är två
gruvarbetare; för att få fram de ideologiska
motsättningarna inom rörelsen har Höijer
gjort den ene till socialdemokrat och den
andre till kommunist. En väsentlig del av
händelseförloppet knyter sig till en strejk;
i detta sammanhang får man några goda
kollektivskildringar. En annan vägande
ar-betarskildring lämnade Folke Fridell i Död
mans hand. Författaren, som tidigare utgivit
en bok, hör säkerligen inte till de allra yngsta.
Tyngdpunkten i hans framställning ligger i
en frän skildring av för människovärdet
nedsättande arbetsförhållanden inom
textilindustrien. Utöver de slagkraftiga
miljöbeskrivningarna finns det bl. a. ett ganska väl
genomfört dubbelperspektiv på
huvudpersonens liv och samtidigt på förhållandet
land—stad samt en del familjepsykologiska
studier med levande känslofärg.
Sven Rosendahl, som gav ut sin första
naturskildring 1932, kom 1945 med en
samling bondenoveller, Frid på jorden, vilken
med rätta betecknades såsom en stark andra
debut. Efter ytterligare ett år var han färdig
med romanen Elden och skarorna, en historia
om finska nybyggare i Värmland efter
klubbekrigets tid; den befäster hans position.
Rosendahl har en övertygande sakkunskap i
fråga om svedjebruk, han undviker så vitt
möjligt de arkaiseringar, som är den historiske
romanförfattarens värsta fallgrop, han kan
skildra sina föga talföra människor med en
kraft som är både vital och brutal, och han
har fått berättelsen att beskriva en fin episk
kurva från katastrof över våldsamt arbete
och hotad välmåga till ny katastrof.
Per E. Rundquist har med novellsamlingen
Den strimma av verklighet åstadkommit en av
sina bästa böcker. Den innehåller en rad
berättelser, i vilka något glimtar till i vardagen,
rutinen eller slentrianen — en aning om
verklig verklighet, som inte får bli för ostentativ
och som antyds i mjukt varierade former.
Dessutom finns några övervägande
fantasi-betonade saker, som har vackra detaljer
men ändå kanske inte verkar fullt otvungna.
Hans Hergin återvände i Vinden vill jag
jaga till en miljö, som han skildrat för en del
år sedan i Tack, det reder sig, nämligen
lokalredaktörens. En jämförelse visar att han
utvecklats starkt. Det är inte längre fråga om
att ge en smålustig lokalkrönika. Den nya
boken är historien om en ung mans
utveckling och förlorade illusioner; den är framställd
med klarhet och elegans och vittnar om ett
intellektuellt intresse, som inte är så alldeles
vanligt men som också gjort att de politiska
diskussionerna i slutet svällt för mycket i
förhållande till de gracila proportionerna i
övrigt.
Beträffande de yngre författare, som knutit
an till tidskriften 40-tal, kan noteras att
Gustaf Rune Eriks med Flickan som försvann
befäste det intryck han gav med sin
föregående novellsamling; möjligen skulle ett par
äktenskapsinteriörer i denna senaste kunna
anföras som bevis på ett vidgat register.
Bertil Schütt, som 1945 debuterade med den
inte ointressanta pubertetsstudien Förbjudet
att beträda, tilldrog sig rätt mycket
uppmärksamhet med Lyktfisken. Boken är försedd
med ett motto, hämtat från Henry Miller,
och författaren tycks ha tagit intryck både av
dennes öppenhjärtiga intresse för sexualia
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
