Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tionde häftet
- Konsertkrönika. Ny svensk musik. Av Bo Wallner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konsert krönika
för lättflytande skaparinspiration kan ha
som följd att allt detta nya inte får tid att
fördjupas, inte får möjlighet att ingå en
organisk förening med personligheten. Så kan
de nya verken trots ett tekniskt mästerskap
ändå göra ett profillöst intryck, bli som
uttryck för en mästare utan ansikte.
* *
*
När de nordiska musikdagarnas facit
gjordes upp vid höstsäsongens början var det helt
på sin plats att man koncentrerade sig på
bedömningen av de verk som på ett eller
annat sätt innebar ett stilistiskt
framåtskridande, som antydde att den unga musiken höll
på att bana sig egna vägar bort från de äldre
generationernas uttrycksmedel. På detta sätt
blev omdömena emellertid inte på alla
punkter avvägda efter konstnärlig halt, och så
kom vissa musikverk att trots betydenhet
ställas i skymundan. Så blev för den svenska
representationens del fallet med Dag Wirens
tredje stråkkvartett som då för första gången
spelades i sin helhet vid en svensk konsert —
verkets final har nämligen tillkommit senare
än de övriga satserna. Jämte detta verk blev
det första Stockholmsframförandet av Wiréns
nya violinkonsert •— vid en orkestermatiné
på Oscarsteatern — en av de intressantaste
händelserna i svensk musik under den gångna
säsongen. En snabbskiss av kompositörens
utveckling och en karakteristik av hans
tonspråk kan här vara på sin plats.
1936 var ett både lyckligt och ödesdigert
år för Wirén. Från denna tid härrör nämligen
hans berömda Serenad för stråkorkester, som
gjort tonsättaren till en av vårt lands
internationellt bäst kända musiker, men som också
för framtiden kom att sätta sin etikett på
Wirén som musikalisk »friskus». Efter
Serenaden har sedan det ena intressanta verket
efter det andra sett dagens ljus — det har
varit cellokonserten, andra och tredje
symfonierna och ännu några kompositioner. Inget
av dessa har kunnat rubba den som det tycks
för alltid fastslagna uppfattningen. Inte ens
den tredje stråkkvartetten förmådde bryta
denna omdömesslentrian.
Dag Wiréns musik har en särpräglad profil,
anmärkningsvärt mogen redan i hans
förstlingsopus, den ypperliga sonatinen för
violoncell och. piano. Hans stil som tonsättare är i
allo en återspegling av hans eget temperament:
Dag Wirén.
vital och balanserad, väsentlig och med en
fin mänsklig humor, och de impulser han
mottagit från samtida mästare — framförallt
torde Stravinskij, Nielsen, Sibelius och i någon
mån kanske också Bartok ha betytt mycket
för hans utveckling — har omsmälts på ett
högst personligt sätt. Det i tidigare verk
ofrånkomligt snäva i den melodiska och
rytmiska uppfinningskraften — trots att dessa
båda element tycks vara de grundläggande i
hans tonspråk —• och i uttryckssfären har
inte gjort kritiken om en viss ensidighet och
manérmässighet helt omotiverad. Starkaste
argument mot denna kritik har under
senare år varit Wiréns egna verk, och
beviskraften har blivit större för varje ny
komposition som framlagts till offentligt
avlyssnande, fast man tyvärr inte i önskvärd
utsträckning varit lyhörd härför. — Dag Wirén
är en tonsättare som tänker
absolut-musikaliskt. När han uppställer ett problem för sig
i sitt skapande har det också varit av ren
musikalisk natur — alltså inte som hos
Rosenberg oftast synbart betingat av
utom-musikaliska faktorer. Experimenten tycks
mindre ha rört sig inom de melodiska och
klangliga sfärerna än inom de formella. Det
mest fänglande exemplet utgör den tredje
symfonien från år 1944. Här är det den
arkitektoniska idén som främst sysselsatt
tonsättaren: det tematiska materialet bjuder i sin
folkliga, pastorala enkelhet inte på något
nytt. Den första satsen har formats enmo-
24—Ord och Bild, 5?:e årg.
369
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:39 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1948/0409.html
