- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiosjunde årgången. 1948 /
414

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Om Colette. Av Holger Ahlenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Holger Ahlenius

ännu ett: att denne man i berättelsen inte
blivit stort mer än en attrapp, därtill en
ledsam och smått löjlig attrapp, på vilken
hjältinnan hänger upp sina känslor.
Däremot skymta Renées artistkamrater med
egna, uttrycksfullt tillklippta silhuetter, och
rörd och road, som då man bläddrar i en
gammal modejournal läser man numera
denna lilla impressionistiska, alltigenom
artistiskt berättade historia, doftande av
smink och puder, av boulevard och budoir,
och med ämne från vareténs halvvärld i
ett sorglöst förkrigsparis, där unga
eleganter kunde ägna obegränsad tid åt sina
amourer.

I »L’entrave» är Renée tre år äldre; ett
arv har gjort det möjligt för henne att
lämna varietén och leva ett fritt och
oberoende liv — blott för att återfinna sig
själv ensammare och rotlösare, mer
otillfredsställd och mer ömhetstörstande än
någonsin. Efter en utdragen och rätt
intresselös spelöppning handlar berättelsen
om den förbindelse med en attraktiv men
föga aktningsvärd man som hon ingår på
det underförstådda villkoret, att det hos
ingendera parten skall vara tal om kärlek
annat än i rent fysisk och epidermisk
mening. Colettes intima skildring av detta
kärleksförhållande spelar överlägset över
den sexuella samstämmighetens hela skala
av lyckostämningar och
vällustförnimmelser, ackompanjerade av smygande
känslor av otillräcklighet. Mot parternas vilja
och avsikt kommer den vaknande kärleken
att vävas in i deras förbindelse. Den
kommer till uttryck i Renées gripande monolog
vid den sovande mannens sida, full av
ångestfylld poesi, som Rimestad påpekat, av
smärtsam vetskap om de
hemlighetsfullaste brytningarna i människosinnet,
kvinnosinnet, mellan åtrå och ömhet, meddelad
på Colettes finast nyanserade, mest
oöversättliga franska: »Et me voilà humiliée, qui
épie ton sommeil. O mon trésor de fruits
épars sur la couche, se peut-il que je te dé-

daigne, parce que je commence à t’aimer?
Se peut-il, Beauté, que je te préfère 1’åme,
peut-ètre indigne de toi, qui t’habite? Il
y a donc maintenant des mots — jalousie,
trahison, fidélité — qui noircissent 1’éclat
de ton nom, Beauté?. . .» Båda
kontrahenterna utkämpa en hård och långdragen
strid mot den egna fåfängan, som hindrar
dem från att var i sin stad erkänna sig
besegrad. Till sist bryter dock känslan
oemotståndligt fram hos dem bägge, men
med det outtalade förbehållet, att ingen
av dem i längden skall uthärda denna boja.
Liksom alltid hos Colette är berättelsens
perspektiv extremt kvinnligt, och hos
mannen lära vi endast känna älskaren, inte
människan. Den eviga slitningen mellan
frihetsbegär och kärleksbehov förefaller
att vara Colettes egen, men den återspeglar
också hela den moderna kvinnans allmänna
problematik.

Till berättelserna om Renée Neré
ansluter sig den fjäderlätta men charmfulla
brev-och dialogromanen »Mitsou» (1917).
Varieté-råttan Mitsou är en enkel flicka, som på
avstånd förälskar sig i en stilig ung löjtnant.
Mellan henne och löjtnanten, som befinner
sig vid fronten, uppstår en korrespondens
med stigande värmegrader på ömse håll.
Men då han får permission och de äntligen
träffas, blir det en svår besvikelse. Han är
en bortskämd och förfinad ung herre av
god familj, och det öppnar sig en klyfta
mellan honom och den troskyldigt och
vulgärt snattrande flickungen, som inte har
några begrepp om smak och god ton. Ändå
är det hon som företräder den äkta känslan
och den större klokskapen. Den lilla
romanen är värd att läsas enbart för Mitsous
avskedsbrev, som lär ha kommit den store
Marcel Proust att fälla tårar. Det är
onekligen ett litet glansnummer Colette
presterat, där det ofördärvade sinnet och
hjärtats sanna finess förnimmas tvärs igenom
det valhänta uttryckssättet och de rörande
språkfelen.

414

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1948/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free