Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Hallands kulturella förutsättningar. Av Albert Sandklef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Sandklef
Foto förf.
Del av bonad, målad av Anders Pålsson, Trönninge, f. 1781, d. 184g. Bonaden är målad
1843 och föreställer Simson, bärande stadsportarna i Gasa, i nästa bildfält ser man honom
med Delila i knät, och slutligen ser man Jefta i spetsen för sina krigare.
Äg. Hall. Mus., Halmstad.
var inom Götiska förbundet, eljest gärna
högtravande. Men innehållet var
värdefullt.
Den märkligaste hembygdsforskaren i
Halland var dock Peter von Möller på
Skottorp. Han var arvtagare till det stora
jordagodset Skottorp och uppfostrades till
lantman och kavalleriofficer. Men sedan han
dragit sig tillbaka med ryttmästares avsked
och övertagit gården, nöjde han sig inte
med att vara provinsens främste
jordbrukare, och en av de främsta i landet, en sällsynt
föregångsman; han studerade jordbrukets
historia så att han blev vår förste verklige
agrarhistoriker; hans jordbrukshistoria är
än i dag av stort värde. Därjämte studerade
han provinsens historia och skrev ett arbete
om Hallands medeltid som ännu är
oöverträffat, och ett arbete om Hallands
herrgårdar med gårdshistoria av stort värde.
Inte nöjd härmed studerade han de
halländska dialekterna och gav ut den första
vetenskapligt värdefulla dialektordboken i vårt
land. Professor Lundell karaktäriserade den
på sin tid som vida överlägsen de vid
ungefär samma tid publicerade akademiska
avhandlingarna i landets dialekter.
Denne mans inspirerande inflytande på
kulturens skilda områden kan knappast
överskattas.
Sonen, Adolf von Möller, var stor
musikentusiast och ägde då han gick bort bl. a.
världens största samling av originalmanu-
skript till operor. — Han var emellertid
mycket annat också; han var t. ex. en av
första kammarens skarpaste tungor.
Allmänt bekant är väl historien om hur han en
dag, trött av allt för mycket dumt prat,
uppsteg och började sitt tal med orden:
»Jag, mina herrar, jag, som är den enklaste
och enfaldigaste i hela denna församling —
och det, mina herrar, det vill sannerligen
inte säga litet»......
Hallänningen Hakon Ahlberg påstod i
Turistföreningens årsskrift 1933 att »vår
tids hallänning har i regel bondens
jordbundenhet, parad med den ortodoxes
stränga livssyn — egenskaper som göra
honom föga skickad för konstutövning.»
Detta är nog litet för schablonmässigt både
tänkt och sagt. Väl kan jag förstå att en
arkitekt kan bli stel av fasa vid anblicken
av stationssamhällesvillor,
verandabe-prydda bondgårdar och 1890-talets djärva
försök att flerstädes utplantera
Kölner-domen på Hallands landsbygd. Men låtom
oss inte lasta Hallands folk för dessa
vild-skott på den halländska byggnadskulturens
friska stam. Den enkla värdigheten hos
Halmstads slott, hos medeltidsslottet i
Varberg, hos de gamla fyrlängade
bondgårdarna har väl inte ännu avsatt spår i
stationssamhälleskulturen, men en sund
reaktion mot okulturen är på marsch.
Byggnader som museet och rådhuset, båda
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
