Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Nils Nixon. Av Gunnar Hellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Nixön
delse för rörelse och känsla. Och utgår
hela tiden, som tidigare påpekats, från en
inre verklighetsupplevelse. Om en färg skall
ge ett visst stämningsläge, kan den inte
transponeras för långt — då uppstår helt
naturligt en ny stämning. Valörerna har
samma uttrycksvärden som spektrets
huvudfärger. Dessa huvudfärger förekommer
ytterst sällan på Nixons palett. Hans färger
är blandade. Valörerna är subtila och
fördrivningarna mycket sparsamma.
I september 1946 var Nixon färdig för
separatutställning. Även denna ägde rum
i Gummesons konsthall. Själva hängningen
av de femtiotvå tavlorna var gjord med
den yttersta nobless. Konstnären hade även
här tagit hänsyn till de subtilaste
skiftningar och skapat ett organiskt verkande
helt. Hans register visade sig vara mycket
rikt. Så till exempel har han i triptyken
»Vägen — Ur mörkret — Mot ljuset» givit
sig på att tolka mänsklighetens vandring.
(Ett tema som senare återkom bearbetat
på ett annat sätt i »Kosmisk ritual»).
Tyvärr är konstvetenskapens terminologi när
det gäller interpretation synnerligen torftig
och inför Nixons tavlor märks denna brist
ännu mera. En liturgisk analogi som
förandligad. färg ligger nära till hands att använda
—- men kan vara vilseledande.
Någon kritiker tyckte, att det märktes
på Nixons måleri att han sysslade med
konstruktioner på Arméförvaltningen. Den
fasta konstruktiva stommen skulle tyda på
detta. Påpekandet är föga trovärdigt. Nixon
målade nämligen abstrakt — och med
samma fasta konstruktiva stomme ■— innan
han tvingades syssla med pedagogiskt
användbara funktionsritningar av
automatvapen och liknande. Den 31 oktober
lämnade han dessa vapen åt sitt öde. Hans öde
var att måla. Abstrakta realiteter. De flesta
kritikerna såg — och kände — att
skillnaden på konstruktiv stomme och
konstruktioner är stor. »Det dröjer en stund innan
man börjar förstå, att de i grund och botten
är någonting helt annat. Att de är laddade
med symboler, ja endast tolkar
själstillstånd hos individ, massa och mänsklighet»,
skrev Nils Palmgren bland annat i sin
mycket uppskattande anmälan i Aftonbladet
(26. 9.) Och fortsätter: »Inför det största
och högst syftande av målarens verk,
»Oratorium», ger jag mig helt och inser, att man
på den rena abstraktionens väg inte kan
nå mycket längre». Gustaf Näsström: »Om
man ger sig tid att lyssna till detta måleri,
märker man att det har en egen ton av
allvarligt sökande långt bort från allfarvägen».
(Stockholmstidningen 24. 9). Otto G.
Carlsund hade skrivit katalogförordet. Citat:
»Det enda jag till slut vill föra fram är ett
uttryck för de känslor av glädje som fylla
en äldre, i samma fack grånad kollega, vid
konfrontationen med yngre, friska krafter,
som våga ta ett nappatag med slentrian och
formdekadans .... Må Nixons konst hjälpa
till att rulla upp gardinerna».
Lyssna, skriver Näsström och kommer
därmed in på något väsentligt. Ty Nixons
måleri närmar sig musik. Inte endast i så
måtto att en del taveltitlar tillhör musikens
område — »Preludium», »Oratorium»,
»Monoton takt» och »Inför en symfoni» —• utan
också rent uttrycksmässigt. Man kan
mycket väl, när man försöker komma hans
måleri inpå livet, använda den musikaliska
terminologien. Tala om diminuendi,
crescendo modulationer och så vidare. Dock
var det i dessa separatutställningens tavlor
— »Irrande tankar», »Bekymmer», »Vila»,
»Hets», Tvivel», och flera andra —- själva
tystnaden som var mest talande. Även i ett
sådant arbete som »Repliker på scenen».
De gav var för sig och sammanlagt en klar
bild av vilka »innehåll» som Nixon lyckats
bemästra och vilken teknisk fulländning
han nått fram till. Form, innehåll och färg
har kommit varandra så nära som det är
möjligt. Inte utan orsak hälsades han som
det svenska måleriets kosmiske
iordning-ställare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
