Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Stockholms teatrar. Av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Tora Teje, Per Oscarson, Hans Strååt, Hilding Gävle och Olof
Widgren i »En handelsresandes död».
Dramaten, Stora scenen.
amerikanska vardagen och håller upp den till
beskådan och kritik. Den avskräckande
åskådningsundervisningen gäller här
framgångsmoralen, det uppdrivna jäktet — på bekostnad
av sanningskrav, uppriktighet, enkel heder —
efter ekonomisk succé och social prestige, efter
att bli populär bland så kallade »framstående,
fina», det vill säga rika och arriverade
människor, en mentalitet som lär florera i Förenta
Staterna och som gunås inte är okänd hos
oss. Livslögnens allmängiltiga, numera något
banaliserade tema har sålunda släppt till
ränningen i väven, och dess färgsättning är
nationellt amerikansk. Huvudpersonen i
stycket är en åldrad, utsliten handelsresande, som
brutalt avskedas och kastas på sopbacken
efter ett långt, arbetsfyllt liv i en och samma
firmas tjänst den dag hans krafter är
förbrukade. Miller har skickligt begagnat sig av
filmatiska övertoningar och en för oss välkänd
drömspelsteknik för att en i rad
minnesfragment och bilder, sceniska projektioner av
Willy Lomans tankar och fantasier på
undergångens brant, rulla upp hans förflutna och
åskådliggöra hur han byggt upp sin livslögn,
suggererat in den hos sina söner, låtit sin
resignerade och eftergivna hustru göda den
och dalta med den, hur den trätt i allt starkare
motsättning till verkligheten — tills den nu
störtar samman och inte lämnar någon annan
möjlighet öppen än självmordet för att få ut
livförsäkringen. Willy har inte bara livet
igenom förblivit ett stort, egensinnigt,
obotligt sangviniskt barn, in i det sista besatt av
sin falska framgångsromantik — han har
ljugit bort verkligheten också för sina båda
söner genom att sätta storhetsgriller i huvudet
på dem, genom att överse med deras skolfusk,
snatterier och sportfåneri som utslag av en
berömvärd framåtanda samt, framför allt,
genom att uppsätta sig själv som ett ideal
för dem, och hustrun Linda har varit hans
medbrottsling. Det har haft livsfarliga följder.
Allbekant är, att ynglingar i ömtålig ålder
kan få en chock vid upptäckten att fadern
är otrogen mot deras mor. Älsklingssonen
Biff tappar sugen för alltid den dag han
varseblir att solen har sina fläckar, att fadern
på ett lättfärdigt fruntimmer förslösar vad
som tillkommer modern. Sanningskravet,
insikten om egna misslyckanden, om sin och
faderns karaktär av dussinmänniskor arbetar
sig allt mera fram hos Biff, bryter sig mot den
lögnvävnad han inte helt kan frigöra sig från.
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
