Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Emili och professorerna. Av Hedvig af Petersens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emili och professorerna
Av Hedvig aj Petersens
JlL-I har fått höra och smälta åtskilligt
om Tegnér sen C. W. Böttiger tecknade den
ljusa sidan av hans personlighet, en sida
som Franzén igenkände, älskade och alltid
tycks ha framkallat. Tegnérs erotomani,
hans, åtminstone i yngre dar oregelbundna
alkoholvanor, den råhet på vissa områden
som hans brev ofta avspeglar, ingenting
av det där är oss numer fördolt. Han var
mänsklig också i så måtto, att han var rikt
behäftad med fel och brister. Vad han var
står i ojämnt förhållande till vad han gav.
Det kan inte upprepas för ofta i anseende
till det han gav.
Men, om han också var full av fel, så
urbota tarvlig var han väl ändå inte, att
han lögnaktigt beskrev den unga kvinna han
en gång älskat och trott sig älskad av så
som han enständigt och i brev efter brev
beskriver fru Emilie Selldén?
Men är det inte just detta professor Böök
vill övertyga oss om i sin berömda biografi
och sina livfulla understreckare i Svenska
Dagbladet våren 1947, med sitt tal om
»svartsjukans demon» som fördunklade och
förvillade skaldens syn på vad man frestas
kalla hjältinnan i ett litteraturhistoriskt
romanfragment. Det är dock en sak att i
förtroliga meddelanden, icke avsedda för
ens Samlade Skrifter, hänsynslöst men
sannfärdigt avslöja och utlämna, en helt annan
att konsekvent och i detalj beljuga. Ifall
Tegnérs omdöme och rättsmedvetande
redan 1837 var till den grad uppluckrat, som
ett dylikt beteende förutsätter — och det
är högst otroligt — skulle han inte då, så
1 Denna titel är ett plagiat, se Klara Johanson:
Det speglade livet.
väl förfaren som han var i all
karakteriseringskonst, beljugit henne något
annorlunda, något mer i överensstämmelse med
verkligheten ?
Professor Bööks »fragmentariska
fantasiporträtt» — hans egna ord, och han
dekreterar att det är det enda legitima — bygger
till dels på en av honom själv numer insedd
villfarelse, nämligen att Tegnérs förträfflige
måg, baron Rappe, i ett förlorat brev skulle
vädjat till skaldens medlidande inför fru
Selldéns av hans hårdhet framkallade
olycklighet. Tegnérs svarsbrev är befunnet
vara till annan adressat.
Men bortsett från den förmodade
rekommendationens därav minskade värde
överensstämmer porträttet inte särdeles
väl med det material professor Henry
Olsson publicerat i Svensk
Litteraturtidskrifts novembernummer 1946. Det var
professor Böök obekant, när han skrev
sin biografi och ter sig för honom
betydelselöst; för professor Olsson däremot ter det
sig som innehållande »ovanligt nog en
verklig karakteristik». Karakteristiken ingår i
ett brev till Oskar Levertin från framlidne
redaktör Hjalmar Ekerot, daterat
Djursholm den 15 januari 1901. Ekerot
redogör här dels för vad hans mor, som på
femtiotalet umgicks och var »god vän» med fru
Selldén, har berättat honom, dels för några
i hans ungdom i Växjö gängse
skvallerhistorier, vilka naturligtvis bör strängt
åtskiljas från minnena, behandlas
utförligare och med mer kritik. I de senare, som
präglas av välvilja, får man bl. a. veta hur
den för sin skönhet omtalta damen
egentligen såg ut.
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
