Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Oslo Rådhus. Av Alf Liedholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oslo Rådhus
Minnet av senmedeltidens förföriska rådhus
i mer eller mindre flamboyant gotik, som
för 1800-talet behagligt aktualiserade det
borgerliga momentet, har i dessa
sammanhang förstärkt seklets lust för
stilimitationer. Denna lust har avlat Stockholms
stadshus och den har i detaljer även hemsökt
Oslo Rådhus.
Vad man till det yttre skapat i Oslo
Rådhus —■ alltjämt som närbild — är en
osedvanligt skön tegelyta vilken stundom
skimrar som persisk sammet och stundom har en
djup mättnad som de svarta ytorna i
Gavarnis litografier. Jämförelserna kan
verka långsökta men det är svårt att
karakterisera dessa förtrollande tegelytor på
annat sätt. Därtill bjuder arkitekterna
exklusiva detaljutformningar som tagna
var för sig ofta är spirituella men som
ibland, när skulpturen kommer med i spelet,
antingen erinrar om partier hos Stockholms
stadshus eller sneglar på de rosafärgade
Scaligergravarna i Verona, i sin ursprungliga
naivitet svåra att imitera. Det har heller inte
lyckats för Anne Grimdalen, när hon på
västfasaden i nära anslutning till
Scaliger-torget i Verona försökt levandegöra Harald
Hårdråde på en häst som har mera
massivitet än monumentalitet. Värre är att
ryttare och häst, skådade från sydväst,
syns på väg att försiktigt smyga sig runt
om hörnet mot Sankt Halvard, som
asymmetriskt dominerar söderfasaden. Harald
Hårdråde är genom en konsol förbunden
med västfasaden, med hänsyn till gruppens
dimensioner en nödvändig åtgärd.
Förbindelsen är arkitektoniskt ganska lös men
får en balansering i konstnärinnans
sten-relief med framförlagd fontän i marknivå.
Sankt Halvard och omgivande småreliefer
— ett verk av Nic. Schiøll — är på modernt
maner som ett slags skulpturornament utan
övergång fogade till väggen.
Estetiskt kanske mest övertygande och
som detalj betraktad av utomordentlig
skönhet är balustraden med infällda sten-
reliefer av Ørnulf Bast. Starkt utskjutande
löper den runt representationsvåningen och
bjuder i det tak, den utgör närmast
byggnaden, en lika omväxlande som fängslande
dekor. Som byggnadselement berikar den
centralhusets på en gång massiva och
luftiga formspråk vilket framträder till sin
största fördel nere från Vestbanestasjonen.
Även en hastig estetisk kontakt med
Oslos monument och museer upplyser om
att barocken i vår tid är en aktualitet i
norsk konst. Man behöver ingalunda peka
på Vigelandsanläggningen som extremt
exempel. Man finner med lätthet andra, mer
allmängiltiga. Det sista i raden utgörs av
huvudentrén till Oslo Rådhus. Denna
närmast funktionalistiskt formade byggnad
har förbundits med Fritjof Nansenplassen
med ett rent barockartat arrangemang.
Arkitekterna ger med denna lösning med
ena handen vad de tar med den andra.
Det är Universitetsgatan som mynnar ut
i Fritjof Nansens plass och uppe ifrån gatan
flankerar de två höga och tunga tornen den
betydligt lägre byggnadskroppen emellan
dem. Och när man vandrar fram mot
platsen börjar snart den förgyllda oslopiken
— av Joseph Grimeland — att skymta
högst upp från denna mittbyggnad. Som
en självständig och lyckad motsvarighet
till skulpturer i Verona kröner den nakna
piken huvudentrén. Sällan skådar man en
gynnsammare förening av arkitektur och
skulptur och sällan en vackrare modern
omtolkning för jungfru Marias högst
omedvetna men betydelsefulla funktion. Ty även
en stadsfullmäktige i Oslo har genom det
helgade modersskötet gjort sin entré i
tillvaron. Symbolikens frimodighet är norsk
— och beundransvärd. Man behöver bara
tänka en sådan utformning förflyttad till
Sverige för att ana ett biskopskollegiums
definitiva ogillande. I Oslo får den nakna
piken bli det dekorativa slutmomentet till
det nästan katedralmässigt formade
entrépartiet som reser sig ovan portarna. I grå
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
