Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Oslo Rådhus. Av Alf Liedholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alf Liedholm
Foto: Mittet & Co.
S entr alhallen med Henrik Sørensens v äggmålning.
sandsten strävar det bland tegelmassorna
mot höjden, men den stolta och smäckra
resningen hos denna portalomfattning
till-låtes förvånansvärt nog inte att klinga ut
på närhåll. Det är emellertid inte den
egyp-tiserande pelarhallen vilken delvis
omgärdar uppfarten som inverkar störande. Det
är mittlinjens trappartade fontänbildning,
vars slutpunkt utgörs av Dyre Vaas
skulptur »Svaner i kamp» — en strid som
utspelar sig högt uppe på en smal sockel —
som stjäl monumentaliteten för det sköna
portalpartiet.
Det är heller inte alldeles lätt att till en
gemensam upplevelse förena denna i etager
löpande fontän och dess slutmål av
stridande svanor med pelarhallen. Elementen
är för olikartade. Pelarhallens utformning,
om den nu som del anses motiverad, måste
erkännas vara en konsekvens av
byggnadens formspråk i övrigt. Redan
bygg-nadsplanen som helhet har något egyptiskt
över sig och temat återkommer ehuru inte
ensartat i dekoren. Men vad som inte syns
som en konsekvens av detta arkitektoniska
formspråk är omgångens tio högst
polykroma träreliefer i ronde bosse som Dagfinn
Werenskiold utfört. De står hårt, nästan
okänsligt mot de röda tegelmurarna.
Fajansen, nyttjad i långa galleriet är ett material
som naturligare förbinder sig med tegel.
Det förefaller troligt att Werenskiolds
reliefer med deras kraftfulla volymuppbåd
skulle kommit mera till sin rätt i annat
sammanhang.
Vad en dekorativ utsmyckning
emellertid kan betyda visar Henrik Sørensen med
sin enorma väggmålning. Det är den som
genom väldigheten i sitt bildspråk håller
hela denna magnifika hall med dess
stundom något yviga arkitekturspråk samman.
Utan Sørensens verk vet man inte riktigt
vart hallen skulle tagit vägen. Den är inte
nog gemytlig för att likna ett italienskt
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
