Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Handskriftsfyndet i Judaöknen. Av Oscar Löfgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscar L ö f g r c n
Foto: J. Trever.
Den fullständiga Jesajarullen.
lig tidrymd för så vitt skilda dokument. Det
är denna texternas höga ålder som ger oss
rätt att tala om alla tiders mest
revolutionerande handskriftsfynd. Främst gäller detta
Jesaj arullen, som både genom sin
fullständighet och sin ålder framstår som hela fyndets
absoluta tyngdpunkt. För att rätt kunna
bedöma dess värde måste vi göra en kort
historisk återblick.
Det är ett egendomligt och beklagligt
faktum, att vi hittills saknat hebreiska
handskrifter av högre ålder. Saken kunde
paradoxalt uttryckas så, att vi ha gamla
handskrifter av Nya men endast unga av Gamla
testamentet. Och detta gäller inte endast
relativt sett, utan även absolut taget. Den
stora Chester-Beatty-samlingen av bibliska
texter på grekiska går tillbaka till tiden före
kristendomens seger och uppkomsten av de
stora kyrkobiblarna, såsom Codex Vaticanus
och Codex Sinaiticus. De äldsta
nytestamentliga papyrustexterna ligga alltså mindre
än två århundraden från originalens
avfattning. För den hebreiska grundtextens del
var avståndet hittills mellan ett och två
år
tusenden. De äldsta daterade hebreiska
bibelmanuskripten stamma från 800- och 900-talet
e. Kr. En del genizatexter torde gå ännu
några hundra år tillbaka i tiden. Alla kända
bibelhandskrifter representera en och samma
text, den masoretiska, som in i minsta detalj
fixerades av de judiska skriftlärde vid deras
skolor i Palestina och Babylonien under
perioden 600—800 e. Kr. Resultatet av denna
verksamhet se vi i de berömda
mönsterhandskrifterna av Ben Aschers text från
900-talet, som ännu förvaras i synagogorna i
Kairo och Aleppo.
Masoreterna utövade en viss kritik av
bibeltexten och ha upprättat förteckningar över
allehanda egenheter, mestadels dock endast
beträffande detaljer. Deras förnämsta insats
är vokalisationen. Tidigare skrevos
konsonanterna utan varje antydan om uttalet,
frånsett de s. k. vilbokstäverna (Alef, Waw,
Jod) för beteckning av långa vokaler. Nu
införde man en noggrann uttalsbeteckning och
därjämte tecken för det liturgiska
föredraget. Endast i synagogrullarna har bruket av
ovokaliserad text fortlevt. Frånsett det
myc
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
