Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Levande rytm. Av Roland Fridholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Levande rytm
exempel de engelska balladrytmerna och
rytmen i Prudentius’ gravhymn.
De estetiska upplevelserna äro alla
gestaltupplevelser. Ingen summa av intryck
kan skapa den samlade upplevelsen av en
skulptur, en målning, en melodi, en dikt.
Deras helhet är den nödvändiga
förutsättningen. Även mosaikstyckena få sin
estetiska mening endast av bildens helhet.
Det återkommande i rytmen,
parallellismerna, rimmen, allitterationerna,
assonanserna, alla dessa formella likheter äro i
första hand till för att hålla samman
helheten, enheten, gestalten. I den mån de
inte omistligt ingå i denna, ha de mindre
värde för den och minska följaktligen hela
diktens värde. Denna skall vara »helgjuten»,
det är ett känt krav. Därmed kräves att den
skall vara ett väsentligt uttryck för hela
personligheten, den undermedvetna lika väl
som den medvetna, När ett gestaltkomplex
ur det undermedvetna framträder i dikt,
kan ett av dess ursprungliga element vara
en rytm. Det kan också vara något annat
som framträder i medvetandet, t. ex. ett
rimpar, ett särpräglat ord, en bild.
Den ensidigt intellektualististiska
uppfattningen av lyriken kommer aldrig nära
det lyriskt väsentliga. De pliktmedvetna
modersmålslärare, som driva s. k. analys
av dikter, förstå sällan, att de motspänstiga
lärjungarna med sitt behov att uppleva i
gestalter i själva verket stå det väsentliga
i dikten närmare än deras egen
sönderdelande och nödtorftigt hoplagande möda.
Det rytmiska studiet, när det inte renodlats
till livlös metrik utan tar hänsyn till allt
som på något sätt hör rytmen till, ger också
en möjlighet till intellektuellt analytisk
tolkning av det väsentliga i dikten. Men
intellektuell uppfattning måste alltid
genomträngas av intuitiv helhetssyn.
Om diktens födelse i en lyrikers
medvetande finns åtskilliga vittnesbörd. De äro
på det hela taget ganska samstämmiga.
Nietzsche återger i »Die Geburt der Tra-
gödie» med instämmande Schillers
förklaring: »Die Empfindung ist bei mir Anfangs
ohne bestimmten und klaren Gegenstand;
dieser biidet sich erst später. Eine gewisse
musikalische Gemuthsstimmung geht
vor-her, und auf diese folgt bei mir erst die
poetische Idee». Denna skildring gäller inte
bara Schiller. Många gäller den i högre grad
än denne, vars egenart inte var så utpräglat
lyrisk.
De flesta lyriker äro inte i sträng mening
musikaliska. Men de ha sinne för rytm.
Dans och sång och dikt — voro från början
ett. »Min tanke på rytmerna flyter», börjar
Fröding en dikt, vars föreställningar han
själv menade vara ingivna av en svallande
valsrytm. Så var det givetvis också. Men
utan att han själv visste om det, fylldes
de föreställningar som rytmen väckte, med
bilder från en gammal dikt, vars rytm, till
sitt yttersta långt mer än tusenåriga
ursprung, lätt kunde uppfattas som en
valsrytm. Fröding, som var en lyriker med
sällsynt makt till själviakttagelse, förstod att
rytmen var förutsättningen för de
föreställningar den bar upp, men han visste inte
varifrån den egentligen kom. Det måste så
våra. Den äkta lyrikens källsprång sina i
medvetenhetens ljus.
»Tyst: . . . Jag hör en dikt komma . . .
Jag kallar det så när ett motiv börjar gro i
min hjärna . . . men jag hör rytmen först. . .
Denna gång är det som . hästtrav och
sporrklang och vapenskrammel...»
Om dessa ord av Den okände i
Strindbergs Damaskus III skriver Sylwan (Något
om rytm, Samlaren 1943, s. 59):
»Det är att observera att motivet nämnes
först, och att den rytm, som åtföljer det, i
själva verket karakteriseras som dess stil.
Ur detta uttalande har man tagit ut
orden: ’Jag hör en dikt komma . . . men jag
hör rytmen först’, och glömt i vad
sammanhang de fällts, och så har det fått en
innebörd som det där ej äger.»
Strindberg nämner onekligen motivet
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
