Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Margot Asquith in memoriam. Av Carl-Gustaf Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C a r l-G u s t a j Thomasson
bordet som en »Balaklavablunder».
Uttalandet medförde hennes omedelbara utvisande
från matsalen av den förgrymmade fadern.
Han ångrade sig emellertid snart och reste sig
för att söka upp henne. Han fann henne
sittande med korslagda ben på sin biljard,
bolmande på en av hans lika fina cigarrer.
Margot —■ hon har skildrat händelsen i sin
självbiografi — gav fadern en blick full av
spjuveraktighet och förståelse och lovade
honom generöst, att hon skulle återvända till
familj emåltiden, så snart hon var färdig med
cigarren. »Han sade ätt han endast var alltför
förtjust över att hans cigarrer vunnit en sådan
uppskattning och återvände i det bästa humör
till matsalen.»
Gladstone förenade höga moraliska
principer med en betydande svaghet för unga och
söta damer. Han fick tidigt upp blicken för
de vackra, livliga och intelligenta systrarna
Tennant på Glen och enkannerligen för
Margot. Hennes yttre behag och skarpa intellekt
fängslade den gamle. Hon blev mer och mer
en favorit hos honom till ömsesidigt nöje och
utbyte för dem båda. Särskilt appellerade
hennes sinne för humor till en del ganska
undanskymda sidor hos Gladstone, vilka föga
beaktats av andra. Med sitt levande politiska
intresse glömde hon heller inte att
interpellera honom rörande hans unika erfarenheter
på detta område, och han svarade snällt och
utförligt. Över huvud ger Margot Asquith i
sina självbiografiska arbeten utmärkta
närbilder av den store gamle mannen.
Hon berättar t. ex., att av de roliga historier
ur historien, som hon, den unga belästa och
självsäkra damen underhöll honom med,
ingen roade honom mera än denna:
Georg IV kom en gång till Portsmouth för att hälsa
på eskadern som var förlagd dit. Befälhavande
amiralen hälsar honom. Efter välkomsthälsningen klappar
kungen amiralen oceremoniöst på ryggen och yttrar:
»Well, min käre amiral, jag hör att ni är den störste
skojaren i hela Portsmouth!»
Amiralen sträcker på sig, gör honnör och svarar:
»Jag hoppas, Sir, att ni inte kommit hit till
Portsmouth för att göra mig den rangen stridig.»
Efter sitt första besök på Gladstones gods
Hawarden erhöll Margot Tennant följande
kvicka versifikatoriska hyllning av godsets
berömde ägare:
When Parliament ceases and comes the recess,
And we seek in the country rest after distress,
As a rule upon visitors place an embargo,
But make an exception in favor of Margot.
For she brings such a treasure of movement and life
Fun, spirit and stir, to folk weary with strife,
Though young and though fair, who can hold such an
cargo
Of all the good qualities going as Margot?
Up hill and down dale, ’tis a Capital name
To blossom in friendship, to sparkle in farne;
There’s but one objection can light upon Margot,
Its likeness to rhyming, not meaning, to argot.
Never mind, never mind, we will give it the slip,
’Tis not argot, the language, but Argo, the ship;
And by sea or by land, I will swear you may far go
Before you can hit on a double for Margot.
W. E. G.
December I7th, 1889.
På detta svarade den tjugofemåriga unga
damen två dagar senare, den 19 dec. 1889:
Käre, vördade Mr Gladstone.
Först trodde jag att Ert poem måste vara ett skämt,
skrivet av någon som kände till mina känslor för Er
och min visit på Hawarden; men när jag såg
underskriften och frimärket övertygades jag om, att det
inte kunde vara fråga om någon annan än Er. Det har
haft en berusande inverkan på mig och fyllt mig med
glädje; om jag började tacka skulle det bli ett tack
utan ände. Att kunna hitta på fyra rim på mitt namn
röjer verkligen geni! Och idén med skeppet Argo är
lika originell som förtjusande. Jag tycker särskilt om
tredje strofen: att Margot är det namn som framför
andra skall blomma i vänskap och glittra av
berömmelse. Ni måste tillåta mig säga, att Ni alltid är en riktig
raring. Det är omöjligt föreställa sig att Ni blir åttio
år i morgon, men jag stimuleras av att tänka på det,
då det ger en hel del gott folk en möjlighet att se, hur
livet skall levas utan att förslösas [»how life should
be lived without being spent»].
Det finns ingen välsignelse, ingen skönhet eller
framgång som jag inte önskar Er.
Med sann tillgivenhet
Eder
Margot Tennant.
Tolv år senare, den 18 juli 1901, skrev
Gladstones berömde biograf och Margot
Asquiths småningom intime vän John Morley
följande brev till henne från Hawarden:
Jag har just haft en så angenäm kvart, jag har läst
en hög brev från Er till Mr G. Tänk! Jag har läst dem
alla och de levandegör för mig på ett säreget men
tjusande sätt brevskriverskan. Vilken skillnad mellan
Edra och biskoparnas brev!!! Varför tillskriver Ni
aldrig mig som »Very dear and honoured Sir»? Jag är
visserligen inte åttiofem ännu, men jag skall snart
bli det.
Margot hade dock mycket att anmärka på
Morleys trebandiga monografi över Gladstone,
som blev färdig 1903. Som ett uttryck för sin
och sin familjs vördnad och tillgivenhet för
Gladstone och hans minne bestämde Sir
Charles Tennant i sitt testamente, att Millais’
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
