Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Margot Asquith in memoriam. Av Carl-Gustaf Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C a r I-G u s t a f Tho masson
Margot Asquith, 1920.
Kitchener står livslevande framför en i
Alargot Asquiths skildring. Han var en
enkelriktad, i sitt framträdande ganska brysk
soldat, utan tankedjup eller över huvud
intellektuell läggning men klipsk, slug och
imponerande genom en viss okonstlad
magnificens. Ett målande drag är hennes påpekande
av hans starkt utpräglade ekonomiska sinne.
Den tidigt sjuklige konservative ledaren
Bonar Law var enligt Margot en duktig och
synnerligen vederhäftig man, som emellertid
led av ett förödande mindervärdeskomplex
och alltid var ledsen. Förvånande nog hade
han däremot en talang, som underhuset alltid
värderat och vari han hade få övermän på
sin tid: han var en utmärkt improvisator och
kunde över huvud tala både bra och länge
utan hjälp av anteckningar. Det gav honom
många poänger i den politiska kampen.
Hon nämner även andra och ger
upplysande notiser om kända män in i vår egen tid.
Hon berättar att Georg V var särskilt varmt
fästad vid den i grund och botten
ärkereak-tionäre labourledaren Ramsay Macdonald.
Hon bekräftar vad som hittills endast
framkommit ryktesvägen, nämligen att Neville
Chamberlain dog av sorg och grämelse efter
sitt misslyckande 1940. Uppgiften har hon
fått direkt av hans läkare, Lord Horder.
Under senare år lärde hon känna och värdera
två framstående konservativa politiker, där
föreningsbandet främst var gemensamma
intellektuella intressen: Alfred Duff Cooper och
Anthony Eden. I nuvarande lordpresidenten
Herbert Morrison, den ibland radikale, ibland
moderat utjämnande labourmannen, fann
hon också under sina sista år en vän, som gav
henne synpunkter och idéer av värde. Att
hon var och förblev den hon alltid varit visar
hennes slutord om honom: »Vi var överens
i allt utom i våra åsikter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
