Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den instängda lågan. Ett motiv hos Fredrika Bremer. Av Gunnar Axberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den instängda lågan
förtryckarnatur, som Elisabeths hat
vändes. Den hon vill undanröja är »jätten», vars
gestalt hämmande och kvävande står
mellan henne och livet självt (a. a. s. 32 f.).
Motivets crime-passionel-inslag vill
Ehn-mark närmast återföra på den romantiska
utstofferingen och tillskriva litterära
impulser. Han utesluter dock icke
möjligheten, att författarinnans bitterhet mot sin
far kunnat rymma ett inslag av bortstött
ömhetskänsla. Jag skall senare återkomma
till denna fråga.
Linjen från Den ensamma och
Elisabeth-gestalten föres i Presidentens döttrar (1834)
vidare av Edla, den fula och begåvade
flickan, vars anlag länge förtvinar under
pressen av faderns uppfostringsprinciper.
En afton, när familjen är samlad till
kvälls-téet, tar Edla bladet från munnen och säger
fadern sin mening. Ett hem kan liknas vid
en himmel, men hon vill likna det vid ett
korrektionshus: ». . . der är en
öfverupp-syningsman och der äro fångar. Den förre
pålägger de sednare arbete, och då de
försumma det, straffar han dem. Han fordrar
pligtuppfyllning, men ger hvarken den
ömhet eller den glädje, som gör pligten lätt.»
För fadern och den övriga familjen
innebär Edlas uppträdande något oerhört. I
det ögonblick, då spänningen nått sin
kulmen, hörs plötsliga nödrop från ett
angränsande rum, »och ett starkt sken
blossade in genom den halföppna dörren.»
Därinne har Edlas båda småsyskon hållit
på att leka, sedan de av fadern blivit
utkörda ur sällskapsrummet. »De hade under
sin förvisning tröstat sig med åtskilliga
experimenter, och deras lilla vaxstapel
tycktes dervid ha gjort mångfaldig tjenst.
Antingen de nu verkligen velat försäkra
sig om gardinernas brännbarhet, eller att
antändningen skett af våda, så kunde den
likväl ej komma från någon annan än dem.»
Familjen rusar in för att släcka. Det börjar
brinna i faderns hår, och han skulle ha
skadat sig illa, om inte Edla störtat fram
och räddat honom. Själv blir hon därvid
illa bränd.
Sammanställd med Elisabeths öde och
Herthas dröm, får episoden sitt intresse.
Den erinrar om dessa nattens drömmar, där
åtskilligt »censurerats», men där den
ursprungliga innebörden alltjämt lyser fram.
Edlas roll begränsas till att hon sjunger ut,
redan detta en revolthandling inom
familjen. Brandtillbudet och faderns skador får
de oansvariga småflickorna stå för, liksom
den halvrubbade Rudolph i Hertha.
Samtidigt har emellertid också de en aktuell
anledning till trotshandlingar, och det
förefaller icke osannolikt, att författarinnan
här sammanflätat barndomsårens
pyromantendenser och andra trotsreaktioner
med ressentimentfantasier från senare år.
I varje fall anar man bakom den
dramatiska scenen i dess helhet samma revolt
dröm som i Hertha och Elisabeth-dramat,
en dröm, som mynnar ut i krossandet av
faderns förtryckarvälde och omges av en
symbolisk vision av lössläppta eldflammor.
I intet av de tre fallen tillätes dock
ressenti-mentdrömmen att fullbordas. Elisabeths
farbror räddas, och hennes hat slår över i
ånger. I de båda andra episoderna
triumferar den förfördelade dottern över
förtryckaren genom att bli hans räddarinna.
En ny variant av Elisabeth-karaktären
är trots många olikheter Sara-gestalten i
Hemmet (1839), även hon en lidelsefull och
hysterisk konstnärsnatur. Båda är bärare
av författarinnans egna karaktärsdrag men
samtidigt också utrustade med helt andra
egenskaper. Man skulle kunna kalla dem
»självporträtt i konditionalis», skräck- och
önskefiktioner i säregen blandning, Fredrika
Bremer sådan hon kunde ha varit, om livet
försatt henne i en helt annan situation, om
hon varit mera vacker och mindre sj
älv-disciplinerad, om hon inte lyckats bemästra
trotsets och lidelsens eld under sitt väsens
stilla yta. I sina brev är hon flera gånger
inne på liknande tankeexperiment, och det
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
