Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den instängda lågan. Ett motiv hos Fredrika Bremer. Av Gunnar Axberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Axberger
far — en kärlek, som i mycket bär det
erotiska svärmeriets drag, som hindrar
flickans förening med en ung man, och som
ikläder sig en symbolik, osökt inbjudande
till tolkningar i freudiansk riktning.
Vi har här nått gränsen för denna
symbolstudie. Fredrika Bremers säregna
kär-lekshat till fadern kräver en särskild
undersökning. Att det spelat en väsentlig roll för
hela hennes erotiska liv i all dess skräck
för mannen-förtryckaren och dragning till
honom, är otvivelaktigt. Lika uppenbar är
dess betydelse för hennes religiositet med
dess häftiga slitningar mellan innerlig
faderskult och upproriskt grubbel kring
teodicé-frågorna. Jag skall i annat
sammanhang återkomma till dessa frågor.
Ju mer förtrogen man blir med Fredrika
Bremers väsen, desto mer skönjer man av
det lidelsefulla, obändiga temperament,
som döljer sig bakom hennes ödmjuka yttre
och av det psykopatiska släktarv hon bär
inom sig. Samtidigt lär man också mer och
mer känna den sega viljekraft och den sunda
målmedvetenhet, varmed hon under år av
tyst inre kamp utformade sin personlighet
och fann sin livsväg. Elisabeths och Saras,
Edlas och Herthas utvecklingsvägar vittnar
var på sitt sätt om denna konstanta inre
konflikt. »Din egen passionerade själ — se
der draken mot hvilken du bör strida, hvars
eld skall förtära dig och blifva andras
bane om den ej qväfves.» Dessa ord av
Elisabeth anger till en del Fredrika
Bremers situation. Men de bör kompletteras
med ett yttrande till Böklin våren 1843:
». . . ingen kan neka att kärleken, lifvet,
enthusiasmen, brinner varmast på
jorden i Qvinnans hjerta. Om nu denna heliga
låga vårdades rätt, om den riktades att
brinna för stora och ädla mål — hvilken
impuls skulle ej gifvas åt samhällets hela
lif!» Mycket av det explosiva i sitt väsen
nedkämpade Fredrika Bremer och kvävde.
Men samtidigt blev denna inre spänning
själva förutsättningen för hennes
banbrytande insats i samtidens litterära och
sociala liv.
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
