Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Bellmans dikter till enskilda. Av Arvid Stålhane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bellmans dikter till enskilda
Av Arvid, S t ål h an e
BELLMANSSÄLLSKAPET
stiftades i juni 1919 satte det som sin första och
angelägnaste uppgift att ombesörja
utgivandet av skaldens samtliga verk. Den senaste
och dittills fullständigaste Bellmansupplagan,
den Carlénska, var då 58 år gammal. För att
vid denna tid få en samlad överblick av
skaldens arbeten fanns ingen annan möjlighet än
att, utom originaltrycken, gå igenom de olika
editioner av växlande värde, som under en
tidrymd av mer än 100 år utgivits av
Völ-schow, Sondén, Hanselli, Klemming, Carlén
och Eichhorn m. fl. Alla dessa utgåvor voro
nu bedrövligt föråldrade särskilt vad beträffar
textkritik och kommentar och man saknade
icke minst ett till denna senare önskvärt
fylligare illustrationsmaterial, som genom
samtida bilder och kartor kunde belysa och
levandegöra det mångsidiga biografiska,
kulturhistoriska och topografiska stoff varpå
särskilt Bellmans dikt är så rik. Det var
sålunda en fullständig, på senare forskningar
och enligt moderna ederingsprinciper grundad
»standardupplaga», som sällskapet avsåg att
ge ut.
I ett av Karlfeldt skrivet upprop •—■ med
prinsarna Eugen och Wilhelm i spetsen
undertecknat av 87 prominenta personer ur skilda
kulturkretsar (varav numera 61 äro
bortgångna) — vädjade sällskapet den 22 juni
1919 till allmänheten att behjärta dess idé.
»Carl Michael Bellman», skrev Karlfeldt, »är
ett av Nordens käraste skaldenamn. Men
oaktat han är så allmänt bekant och älskad,
kunna hans diktning och dess förutsättningar
ingalunda sägas vara i djupare och intimare
mening förstådda. Ur hans sång spruta ljusa
kaskader av humor, poetiskt och mänskligt
liv, men den glittrar därjämte av otaliga
gnistor, vilka om de samlades, skulle vara
ägnade att kasta rikt ljus över den tid som
var hans.»
Redaktionskommittén, bestående av Schtick,
Karlfeldt och Lamm med dr Ragnar Ekholm
som fungerande redaktör, kunde redan efter
två år överlämna första bandet av
Standardupplagan, Fredmans epistlar, till sällskapets
medlemmar. Arbetet, vilket av pressen
betecknades som en »mönsterupplaga», blev
förebildligt för hela den följande bandserien. Den
utförliga kommentaren, som var resultatet av
ett samarbete mellan flera författare, var
synnerligen givande, särskilt Ivar Simonssons
med en viss älskvärd snärtighet utformade
notiser. Med femte bandet, som kom ut 1935,
slutade dr Ekholm som redaktör och i stället
inträdde Olof Byström på denna post. Därmed
övertog denne eminente kännare av
Bell-manstiden också ensam hela kommentaren
utom den musikhistoriska. Tre band
utkom-mo nu i snabb följd, varefter världskrig och
andra motigheter kom att fördröja ederingen,
som t. o. m. 1942 med Bellmans »Dikter till
enskilda», i:sta delen (1757—1773), nått sitt
åttonde band. Efter en paus på åtta år,
varunder sällskapets medlemmar dock inte blivit
lottlösa utan årligen tilldelats förnäma
facsi-milupplagor av sällsynta Bellmansmanuskript
eller nya delar av den utsökta serien
»Bell-mansstudier», föreligger i dagarna
Standardupplagans nionde band, som nu presenterar
ytterligare ett decennium av Bellmans »Dikter
till enskilda», nämligen från åren 1774—1784.
Det må genast sägas, att denna intressanta
volym liksom de föregående präglas av
docenten Byströms ytterliga noggrannhet,
kritiska sans och djupplöjande, trägna
forskningar, ej minst på det i föreliggande fall
särskilt viktiga biografiska området.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
