- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sextionde årgången. 1951 /
115

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - P. Mustapää — ett lyrikerporträtt. Av Holger Lybäck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

P. Mustapää

ett lyrikerporträtt

pääs mest typiska kännetecken? Inte då
det är fråga om ett så medvetet intellekt
som denne diktares. I själva verket är hans
naivitet endast skenbar, hans längtan till
idyllen också den blott en attityd, ett
bejakande som i samma stund efter följes av ett
förnekande, en lek med de poetiska
uttrycksmedlen, där tes och antites
demonstreras med samma elegans och där
diktaren i det längsta söker bevara sin frihet från
engagemang och absoluta
ställningstaganden. Och detta sista är troligen den
betydelsefullaste slutsatsen: Diktaren vill
bevara sitt oberoende. Även om idyllen
tilltalar honom, även om han finner
vederkvickelse och förströelse i att besjunga
livets enkla grundfenomen — kärleken
sådan den erfares av onyanserade individer,
naturen sedd genom den okomplicerade
hantverkarens ögon — önskar han
samtidigt reservera sig för sina diktade
gestalters reaktioner. Skalden själv förblir
okränk-bar.

Varifrån kommer detta behov hos en
människa att i det längsta försvara sin
integritet, att, även då hon blottar det
intimaste av sitt jag och kanske just då, göra
det med en gest av lekfullhet och ironi,
som lämnar åskådaren i ovisshet om dess
egentliga innebörd? Frågan är svårlöst.
Men att Mustapääs dilemma i mycket är
den intellektuella nutidsmänniskans
problem synes otvivelaktigt. Och lösningen
på gåtan är säkert inte entydig. Även i
Mustapääs inställning kan ett flertal
faktorer särskiljas. — Kanske är det primära
en spänning mellan behovet av spontanitet
och rädslan att verka naiv. Intellektet
övervakar, bedömer och fördömer samt
förkväver slutligen lusten att vara naiv och
omedelbar. Och resultatet är att
uppriktigheten maskeras; endast under skämtets
täckmantel kan människans behov av en
äkta och naturlig livsföring avreageras.
Men är detta hela sanningen? Säkert inte.
I konstnärens medvetna strävan efter
este

tisk effekt ingår även där en tendens till
skådespeleri. Skalden kan med fullt
beräknad avsikt ställa sin egen känsla på
huvudet, driva med den eller förneka den.
Det är en rent artistisk metod, som
emellertid i hög grad försvårar tolkningen av
dikten. I Mustapääs fall kan dessutom
ännu några andra faktorer annoteras: En
naturlig blyghet parad med stark
självkritik och vetenskapsmannens
misstrogenhet mot allt känslofrosseri samt sist men
icke minst en av yrket — Haavio är i
detta nu litterär chef vid Finlands största
förlag, Werner Söderström OY — betingad
motvilja mot poesin i dess patenterat
högtravande former.

Detta kan förefalla som ett onödigt
filosoferande. För en förståelse av den
musta-pääska diktens egenart har det dock sin
betydelse. Flertalet av skaldens diktade
gestalter framträder nämligen härigenom i
ny belysning. Och särskilt den sista och
mest betydelsefulla av hans
porträttskapelser, den i nutida finsk lyrik med rätta
berömde plåtslagaren Lindblad, blir
mindre problematisk i psykologiskt hänseende.

Ty det vore fel att kalla Lindblad
skaldens alter ego, eller en maskerad
Mustapää. Denne filosofiskt lagde plåtslagare,
som plötsligt uppträder i diktsamlingen
»Avsked till Arkadien» och vars gestalt se-,
dan helt dominerar den följande,
representerar en alldeles speciell sida av sin skapares
kynne. I Lindblad förkroppsligas
Haa-vios längtan efter den sunda, naturliga
tillvaron. Lindblad står nära jorden,
upplever naturen och kärleken på ett
omedelbart sätt utan någon djuptborrande
intellektuell rannsakning. Han sköter sitt
hantverk under veckans sex arbetsdagar,
på den sjunde dagen vilar han, njuter sitt
dolce far niente i den trygga förvissningen
om att ha fullgjort sitt värv till egen och
andras belåtenhet. — Vilken avundsvärd
lott för den, vars intellekt ständigt måste
syssla med vetenskapliga spörsmål! —

H5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1951/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free