Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Rosen från Cernobbio. Av Eduardo Mallea. Övers. av Carl C:son Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosen från Cernobbio
än någonsin för att söka ordna saken så
att de äntligen kommo i väg.
Det blev nya svårigheter, och hon
skyndade på honom. Ideligen gick hon och satte
sig bredvid resväskan som stod öppen och
färdigpackad; hon var outsägligt trött av
jäktet och av att inte kunna fara.
Hon hade givit upp hoppet, hon var
alldeles förtvivlad. Hennes inre var fyllt
av gråt, fyllt av gråt till det outhärdliga.
Hur var det möjligt att han inte förstod
att de måste fara, fara med detsamma, ju
förr dess hellre, fara utan vidare? Hur var
det möjligt att han inte förstod hur viktigt
det var med resan? Hur var det möjligt
att han inte förstod att det här var en resa
som ingen annan, att de måste fara
ögonblickligen? Frågorna bröt ned henne. Hon
svarade knappast tvillingarna och
blommorna hade hon intet nöje av; ibland måste
gascognaren komma och hjälpa henne,
annars skulle hon ha lämnat de stora vita
drivorna orörda på disken.
Men till sist var dagen inne. De skulle resa
klockan sex på eftermiddagen. Ismael
hade köpt biljetterna på väg från kontoret.
De hade övergång och kunde ta tåget vid
bron utan att fara in till centralstationen.
Han frågade henne skämtsamt om hon
inte äntligen var glad, om hon inte tänkte
tacka honom; men hon tackade nästan
utan att se på honom, det var ingen tid
att förlora. Till sist slog hon igen resväskan
efter att ha lagat en lätt lunch, låste
skafferiet, åt inte en matbit, och hela siestan
satt hon tyst med hatten i hand och tittade
på klockan, medan Ismael lugnt packade
sin egen väska och klistrade på namn,
adresslappar, etiketter.
De stängde blomsterbutiken, hon ryckte
honom med sig nästan, och de gav sig av
med brådskande steg, släpande på de tunga
väskorna. De gick över gathörnet, kom fram
till foten av den väldiga bron, gick upp för
järn trappan; Berta gick före utan att säga
någonting.
Klockan var tjugo i sex. Kvällen började
bli molnig, blygrå. De satte sig på den
långa bänken i skydd av taket; stelt som
ett järntält sträckte det sig över perrongen.
Han var glad åt resan och det sade han
henne och hon höll med, fastän hon var så
blek och så otroligt tyst.
På perrongen var luften tät av
stenkols-doft. Över den höga järnkonstruktionen
samlade sig molnen långsamt till åskväder.
Rymden, tiden, stationen, allt var grått.
Ingen tycktes resa. Det var den tid på
dagen då hon brukade stänga
blomsterbutiken, gå ut i porten och stå och betrakta
gatan. Och nu satt de där båda och
väntade. På avstånd skulle de ha förefallit
orörliga som statyer, tåliga, overkliga,
eviga.
Men tvärt, just som hon skulle säga:
»När kommer tåget?» avbröt hon sig mitt i
meningen, som blixthårt träffad av ett
plötsligt slag, skadad. Hon reste sig upp,
sjuk, blodlös. Hon tog sig med den bleka
handen åt strupen. Ögonen trängde ur sina
hålor. »Ismael», kved hon, »Ismael».
Hennes röst hade ingen styrka; den var
tvärtom så låg och uttryckte sådan fasa
att han for upp, och häftigt skrämd hjälpte
han henne att sätta sig, tog av henne hatten
med plymerna och lade handen på hennes
fuktiga lilla panna.
— Det kommer strax! Berta! Nu far vi
strax! Nu far vi strax!
Och för att liva upp henne klappade han
henne ivrigt och fumligt på handen.
Berta stammade en fråga, en halvkvävd,
skräckslagen, förvirrad fråga, hon ville
veta vad det var. Och hennes huvud föll
bakåt, ögonen stirrade vidöppna, pannan
var kall och svettig.
Perrongen var tom. Stationsinspektorens
kontor var långt borta i andra änden. Med
en plötslig ingivelse erinrade sig Ismael
flaskan med holländsk genever som stod
hemma i skänken och som gubben Cusa
brukade använda för sina krämpor. Han
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
