Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Teater för framtiden. Av Bertil Bodén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Scenbild ur »The other Animals» av Ewan MacColl.
Teater för framtide n
Av Bertil B odén
MODERNA dramatikens
ämnesval och teknik endast varieras, inte förnyas,
trots alla dramatiska experiment, påpekar
Erwin Leiser i en översiktsartikel om teater.
Anledningen kan man få veta redan genom att
med detta konstaterande sammanföra ett
uttalande av Leif Knudsen, hämtat från en
artikel om modern fransk teater: »Den
dramatiska stilen som konstnärligt medel har
blivit betydligt eftersatt, då det rent litterära
och innehållsmässiga momentet i dramat
tvungit scenkonstnären att koncentrera sig på
en verklighet som ju på intet sätt kan göra
anspråk på att vara absolut.» (Kurs, av mig.)
Från denna insiktsfulla utgångspunkt torde
det inte vara svårt att acceptera några
väsentliga fakta som Ebbe Neergaard slår fast
i ett formpsykologiskt inlägg, som för den
ambitiösa samtida scenkonsten bör bli ett
memento av lika stor betydelse som Lagerkvists
programskrift Teater (1919) inte fick men
borde fått för mellankrigsteatern. Den
konstnärliga frigörelse som kunde anas bakom
20-talets friskt och optimistiskt experimenterande
teater, har inte blivit förverkligad.
Mellankrigstidens formexperiment vars syfte var att
spränga naturalismen, men som samtidigt
ville ge ett direkt bildmässigt uttryck för en
social revolution, har visserligen återupptagits
men eftersom det funktionella underlaget nu
saknas, har experimenten stelnat i
konvention, i oengagerade upprepningar. Vi har en
tekniskt durkdriven regi- och
dekorationsteater, men det är en pessimistisk (därför att
den i motsättning till 20-talets teater inte är
nyskapande), stabiliserad teater. (En
upp-visningsteater, kunde man tillägga.) En
oroande lite oroande teater, med andra ord.
Riktigheten i dessa tämligen samstämmiga
vittnesbörd understryks av en jämförelse
mellan teatern och de övriga konstarterna.
Medan dessa på vägen mot vidgade och
fördjupade gestaltningsmöjligheter av
samtida problem, efter intensiva kontinuerliga
stil- och formexperiment nått långt utöver de
starkt begränsade och begränsande
naturalistiska uttrycksmedlen — jag tänker härvid på
exempelvis prosa och poesi inom
litteraturen, måleri och skulptur inom den bildande
konsten, samt också på musik, danskonst och
i någon mån film — har dramatiken snarare
utvecklats i motsatt riktning. Från att under
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
