Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Herbert Read. Av Teddy Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herbert R e a d
Även Herbert Read söker göra dylika
konsthistoriska hj alpkonstruktioner. De bottnar
i en värdering och är till sin karaktär
ideologiska. De väsentliga principerna är
myter. De behöver inte vara myter i någon
dålig mening, om man inser deras
vär-deringsgrund. Däremot är de ytterligt
riskabla som grund för konstteoretiskt
systembygge.
En sådan distinktion utför Herbert Read
bland annat i »Art and Society», 1937, och
den återkommer i hans »Collected Essays in
Literary Criticism», 1938, då han gör en
uppdelning i två konstarter — i organisk
och abstrakt konst. Den organiska konsten
anser han vara primär, medan den abstrakta
konsten är en stabilisering och härledning
ur organiska former. Som stilideal anger
Herbert Read skytiska djurornament från
södra Ryssland utförda i åttonde
århundradet före Kristi födelse. Det är stiliserade
djurornament i vilka den naturliga
återgivningen skjuts undan för en lineär och
rörelsemättad tolkning. Den naturliga
vitaliteten intensifieras genom att man
överger den rena avbildningen. Genom en
gruppering i en bård eller i spiralform
komponeras ornamenten i rytmisk regelbundenhet.
Sådana ornament anser Read vara
idealtyper av den organiska konsten, vars princip
är att konstverket får egna lagar som stöds
i skapandet av enheten mellan bildens
struktur och bildens innehåll. Den abstrakta
konsten är en urartning i stereotypt
stabiliserade mönster som sätter själva
skapar-akten och förnyelsen i grupperingen i
bakgrunden. I ett abstrakt ornament är den
formella strukturen dominerande över
bildinnehållet. Dessa två idealtyper —
organiskt och abstrakt — svarar enligt Read
mot en viss användning av motsatsparet
romantiskt och klassiskt.
Reads ställningstagande till andras
konstdoktriner och hans vaga formulering av en
egen visar honom återigen som en bejakare.
Han kan inte acceptera Roger Frys rena
Ben Nicholson: Målad relief.
1944—45.
estetik, och heller inte T. E. Hulmes rena
abstraktionsdoktrin. Reads styrka är inte
så mycket teorien — där han friskt lånar
av Ruskin, Morris, Kierkegaard, Croce,
Bergson, Freud — heller knappast
doktrinen vilken är ett ytterligt vagt uttryck för
tyckande som rymmer en mängd olika
konstarter som abstrakt, realistiskt och
surrealistiskt, utan snarast i tillämpningen, i
själva tyckandet, i värderingen av levande
konst. Just genom sin bejakande doktrin
har han kunnat bidra till förståelsen av att
den samtida engelska konsten är en rik
konst, och han har särskilt stannat inför
tre förgrundsfigurer — Paul Nash, Ben
Nicholson och Henry Moore.
I Paul Nash ser Herbert Read
landskapselegikern, tolkaren av världskrigets
frontlandskap, vilken under mellankrigstiden
blev en ljus surrealist, som lodade i sitt
undermedvetna efter allmängiltiga
symboler, för att mot slutet av sitt liv ge uttryck
åt det bombhär jade Londons fängslande
ruinlandskap och återuppbyggnadens höga
byggnadsställningar i sällsamma mönster.
Han ger i bild vad Herbert Read själv har
gett i dikt — det engelska landskapets
slättdyning och dungar, duniga skyar och
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
