Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Balettens kris eller fiasko. Av M. G. Livada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Balettens kris eller fiasko
idrottsevenemang. Och ur denna synpunkt
finns det mera dans hos den som följer en
fotbollsmatch än hos den som går på en
balettafton.
Men också ur en annan synpunkt lämpar
sig musklerna lätt till att uttrycka
sinnestillstånd.
Muskelspänningar är uttrycket för en av
de primära instinkterna: fruktan. Fruktan
för naturkrafter, för fiender, inför en åtrådd
kvinna.
Detta darrande hade i de primitiva
människornas ögon en stor betydelse. De
betraktade det inte bara som en följd utan
också som ett medel. Man darrade för att
visa gudarna sin underkastelse och därmed
göra deras användning av våld onödig —
härav de religiösa danserna. Eller också var
darrandet en magisk imitation av den på
en själv uppnådda effekten, varigenom man
på sympatetisk väg ville tillskansa sig makt
över fienden eller kvinnan. Härav
krigsdanser och bröllopsdanser.
Men darrandet är också en fysisk reaktion
som kroppen företar mot den av rädslan
framkallade kärlsammandragningen. Det
är en instinktiv terapi mot fruktan. De
terapeutiska danserna har blivit en följd av
detta fenomen.
Möjligheten att fruktan är upphov till
dans bestyrks av att de primitiva danserna
är massdanser. Endast fruktan gör
individen social och binder samman ett
samhälle. Individen har kunnat darra många
sekler i sin animala ensamhet innan han
först i familjen och sedan i stammen
tillsammans med andra börjat söka efter
meningen med detta instinktiva darrande.
Härav följer att dansen ursprungligen
skapades av samhället, tänktes och
utformades kollektivt. Den kan inte dra sig
undan denna lag om kollektivt skapande.
Musiken har här åstadkommit en
sammansvetsning och underlättat överföringen
genom en automatism, besläktad med den
Grekisk dansscen där den dansande
också är ackompanfatör.
betingade reflexen. Den har gjort det
möjligt för en dansare att oberoende av kropp
och rörelser dansa dansens essens.
Det är detta förnekande av kroppen,
denna förintelse, denna destillering av
rörelsen i dess ursprungsenergi, som är dansens
mål.
Man frågar sig nu om baletten har hållit
kvar dessa dansens grundvillkor. Om man
undersöker balettens uppkomst och
utveckling fram till våra dagar, finner man att
den har svikit de båda viktigaste
principerna för dans: den sammansvetsande
rytmen och de gemensamma rörelserna. Från
att ha varit en uttrycksform, producerad
och förbrukad i musklerna har dansen
övergått till en figurativ och dramatisk konst,
som snarare måste fattas än upplevas.
Den musik som väljs för baletten — det
är bäst att undvika termen »balettmusik»
om inte kompositören själv betecknat den
som sådan — kan långt ifrån inspirera till
rörelser. Om den någon gång verkligen
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
