Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Balettens kris eller fiasko. Av M. G. Livada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M. G. L i v a d a
Bacchisk kör. Ackompanjatören särskiljs här jrån dansören
och blir dansmusiker.
skulle kunna göra det, följer balettens
rörelser den inte vare sig till arkitekturen
eller i de väsentliga beståndsdelarna. Så
råder en ständig konflikt mellan musik och
rörelse, som blir både tröttsam och
obegriplig. Ingenting av musikens så rika
palett, ingenting av dess dynamik,
arkitektur eller klang, återspeglas i den moderna
baletten. Att en musiker som Dalcroze gjort
revolt är mycket förståeligt.
Men för att vara rättvis måste man
understryka några karakteristiska drag hos
det moderna samhället, som bidragit till
och även rättfärdigar det läge baletten
befinner sig i.
Samhället kräver av konsten en
uttrycksform med stora dimensioner. Konsten följer,
om man ser till volymen, den växande
sociala massan. Jätteorkestrar,
monumentalmålningar, ofantliga bostadskomplex,
högtalare och biografer — allt för att ge
individen som förlorat sig i massan hans
stimulans i tillräcklig dos. Men
människokroppen har endast lånat sig åt en
förstoring på filmduken, och raffinemanget i en
hinduisk dans förflyktigas på en stor scen.
Att se på dans genom en kikare är som
att njuta av en tavla genom ett nyckelhål.
Bortsett från lösningen att framställa
dans på film — ett försök som för övrigt
haft stor framgång — finns också
möjligheten att låta massan framträda. Redan
Fokin framhöll i sin katekes nödvändigheten
av att gå från rörelsen hos en individ till
rörelsen hos en grupp individer. Receptet
har emellertid kunnat följas i lämplig skala
endast vid de stora rytmiska
gymnastikuppvisningarna. Baletten måste fortsätta
att söka en lösning.
Dessutom har den individuella och sociala
uppfostran undertryckt rörelserna i
privatlivet och bannlyst dem i det offentliga livet.
Härmed åsyftas ej att någon
dansundervisning inte längre meddelas i hem eller
skola — där idrotten tagit dess plats —
utan att all rörlighet numera är förbjuden.
Inga gester när man talar, förbud mot att
hoppa av spårvagnen, mot att springa på
gatan, mot att stampa takten på en
konsert. Det är förbjudet att röra sig. Om
man ändå gör det, är det förbjudet att
njuta av rörelsen.
De enda rörelser som är tillåtna är de
produktiva som utförs på fabriken eller på
kontoret eller också de gymnastiskt
hygieniska, vilka tyvärr inte skapar några
dans-åskådare.
Likväl lever vi i en tid full av fruktan
och osäkerhet, i en kollektiv neuros som
har sitt ursprung i en krigspsykos och får
sin näring av de dagliga påfrestningarna,
en atmosfär som skulle behöva rörelsen. Vi
är besatta av onda andar lika väl som en
gång våra förfäder. Vi darrar inte längre
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
