Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Prosa. Av Mirjam Tuominen - Skilsmässa - Oskäl och skäl - Döden i förstumning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prosa
en färsk matfläck över sig. Sympatien
nosade och de kände varandras kroppar
som två värkande lik.
Och sympatien vände nosen bort ifrån
liklukten.
Oskäl och skäl
Sådan dam på sådan småstadsgata
betraktade två hundar, som slogs om ett
köttben. Hon förundrade sig mycket över de
oskäliga djurens glupskhet och inbördes
avundsjuka.
Under tiden körde lastbilen fullastad med
reglementerat kött fram till charkuteriets
dörr, där kön av människor omedelbart
ställde upp sig.
Besjälad av det uppoffrande nitet hos en
god husmor lyckades det dock den
indignerade damen att hinna främst i kön.
Och mig förunnades en stund av ostört
samspråk med de oskäliga djuren, som
slutit fred och efter att ha delat på benet,
belåtet slickade sina i striden undfångna sår.
Det var morgon och sol och nu mycket
stilla. Uttryckslöst — alldeles uttrycksfullt.
Döden i förstumning
Först tystnade hon. — Sedan teg hon. —
Och detta var inte illa.
Men då förstummades hon. En skräck,
som alltid funnits där, slog plötsligt ut. En
sjukdom, som omärkligt vuxit sig stor,
sköljde över och igenom henne, en jättevåg;
den lämnade ingen nerv omärkt. En dörr
slogs häftigt igen och belädes med tunga
lås. Innanför var hon. Utanför den
förstummade. Utanför sit t blod, där skräcken
glödde: en ros med fullt uppslaget inre,
utanför sitt hjärta, det beträngda, sina
lemmar, ögon, men långt inne i öronens snäcka
— fanns hon den förstummade: Sörjande
fotblad fjättrade tankarna, hämmade blodet
bakband händerna, på spetsiga nålar skalv
hjärtat i kramp eller vred sig under murars
stentyngder, sammansnörd strupe sände
ingen luft till villigt gapande lungor.
Lik en häger bak stängsel dog hon: på
vakt; insnärjd i nära; ögonen fångna i
avlägset; stelnat rop mot fjärran; stelnat rop
inåt; varje spänt bävande, överdrivet
mottaglig nerv —: Bidande olycka.
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
