Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Selma Lagerlöf och teosofien. Av Erik Eliasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Selma Lagerlöf och teosofien
Av Erik El i as son
___/ \ Al ATE RI AL TILL föreliggande
uppsats har huvudsakligen hämtats från
Selma Lagerlöfs rika brevväxling. Främst
ha breven till hennes släkting Stella
Ryd-holm utnyttjats.
Korrespondensen kompletterar bilden av
författarinnan, eftersom den är av helt
annan karaktär än diktalstren. I breven
möter denna sida hos Selma Lagerlöf: hon
är ofta så mänsklig och oförställd, en helt
vanlig människa, som likväl ivrigare än de
flesta andra söker sanningen, ehuru hon
liksom vi andra tvekar och frågar och
ibland stannar på halva vägen. Om Guds
styrelsekonst och om människor i
livskraftig förvissning om denna läser man i Selma
Lagerlöfs böcker men sällan i hennes brev.
Hennes liv är ett ständigt sökande efter
Sanningen. På denna punkt äro särskilt
breven till Stella Rydholm upplysande.
Breven äro synnerligen konstlösa, och av
allt, stavning, satsbyggnad, interpunktion,
ordval, disposition, framgår, att de är
ögon-blicksskapelser, men just därför framträder
författarinnan någorlunda omaskerad, och
man får se mer av henne, än man är van
vid. I böckerna är hon som bekant mycket
förbehållsam. Ur dem torde man dock kunna
utläsa mer, än man i allmänhet gör. Det
är troligt, att hon inte sällan döljer sina
tankar så skickligt, att man inte misstänker,
att de äro hennes egna, utan endast tror,
att diktens logik fordrar dem, ungefär som
åskådarna i kap. Balen på Ekeby i Gösta
Berlings saga trodde, att kärleksyttringama
mellan Gösta Berling och Marianne Sinclaire
hörde till pjäsen. •—■ En sak måste man
komma ihåg, när det gäller Selma
Lagerlöfs brev: hon visar instinktivt sin
stora människokännedom och
inlevelseförmåga men på det sättet, att hon avpassar
innehållet efter vad hon förstår, att var
och en kan ta emot. Mången gång vill man
misstänka, att hon i ett visst ämne visar
större intresse än hon i själva verket har,
att hon i ett brev intar en mer avancerad
ståndpunkt än i verkligheten: hon grips av
ett tillfälligt och plötsligt uppflammande
intresse för en fråga, hon vill inte stöta sig
med brevmottagaren, hon vill se ett problem
belyst från olika synpunkter och
uppmuntrar därför den hon skriver till att gå vidare
på en viss väg, men hon kan också varna,
då hon tycker, att någon är för ivrig eller
godtrogen. Allt detta förklarar, varför man
kan finna till synes djupgående
skiljaktigheter mellan brev till olika personer.
Motsägelserna i hennes uttalanden torde dock
i regel främst bero på svårförenliga
motsatser i hennes egen personlighet.
Enbart till Stella Rydholm skrev Selma
Lagerlöf över 60 brev, alla (med ett par
undantag) handskrivna. Fru Rydholm är
sondotter till »prostfolket i Karlskoga» (se
Från skilda tider 2) och alltså Selma
Lagerlöfs kusinbarn. Det är hon, som
välvilligt ställt breven till förfogande och även
bistått mig med upplysningar vid deras
kommentering i de fall, där detta meddelas.
Korrespondensen är huvudsakligen
koncentrerad till 1920-talet men inte helt
avslutad förrän månaden före Selma
Lagerlöfs död.
Stella Rydholm är en mycket initierad
och intresserad teosof, som gjort
uppoffrande insatser för sin åskådning. Utdrag ur
Selma Lagerlöfs brev har hon gjort i
Mår-backa och Övralid 2 (förkortas i texten
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
