Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Selma Lagerlöf och teosofien. Av Erik Eliasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Selma Lagerlöf och teosofien
längre fram, blevo Selma Lagerlöfs tvivel
inte färre med åren, tvärtom. Hon är inte
alltid kritisk i största allmänhet. Det finns
också vissa bestämda saker, som stöta
henne. Framför allt synes henne den moderna
ärftlighetsforskningen stå i strid med
teo-sofernas lära om människans återfödande
och hennes livsvillkor som betingade av
föregående jordeliv. I ett brev av den 6.5.
1921 är hon mycket tveksam. (Några rader
publicerade i SDS 45.)
Det är mycket i vad du skriver, som jag kan
känna igen från egna erfarenheter.
[–––––] Men jag har en känsla av att våra
teosofer ännu inte nått den yttersta
sanningen. Det blir först, då de ingå en förening med
den faktiska vetenskapen. Så står nu till synes
ärftlighetsforskningen i motsats till
reinkarnationen. Troligen skall en tillfredsställande
förklaring finnas, men jag tycker nog att detta är
en svår fråga, ty nog tycks det som om alla våra
kroppsliga och själsliga egenskaper skulle vara
ett arv från fäder och förfäder. Men lösningen
kommer nog att finnas. Det finns andra svåra
punkter också, som jag inte kan komma förbi.
Emellertid har jag alltid funnit att teosofer
varit lyckliga och glada människor, kan du känna
en fast övertygelse, så kan jag inte förstå annat
än att du skall finna lycka vid att ingå i
samfundet. — Det tycks som skulle teosofien komma att
spela en stor roll i världsutvecklingen under
närmaste tiden, i Tyskland tryckes den ena
teosofiska boken efter den andra.
Ja, nu farväl och för all del pröva noga och
var varsam.
Att pröva, inte bara för att ej bli
bedragen utan också för att finna allt vad
teosofien har att ge, det är Selma Lagerlöfs
råd till Stella. Rydholm. Så förfor hon också
själv, men för egen del har hon intet hopp
om att kunna »känna en fast övertygelse»,
och för henne är det uteslutet att binda sig
vid något samfund. Hon vågar heller inte
tro, att hon själv någonsin skall få erfara
något, som ger henne visshet om det
osynligas verklighet. Härom och om madame
Helena Petrovna Blavatsky talar hon i ett
odaterat brev. Det är samma brev, ur vilket
Stella Rydholm gjort ett mycket intressant
utdrag i sin uppsats i MoÖ, s. 79. Brevet
är möjligt att någotsånär tidfästa. Selma
Lagerlöf nämner finnen Knut Holms bok.
Hon avser dennes Stenbibeln, två delar,
Helsingfors 1917—18, på vilken hennes
karakteristik passar in. I hennes bibliotek
på Mårbacka har jag funnit första delen,
försedd med författarens tillägnan, vilken
är daterad den 12 okt. 1921. Brevet bör
vara från slutet av samma år. (Första
meningen tidigare i MoÖ.)
Men ser du, fastän jag uppgivit hoppet, att
själv få erfara något, som gåve mig full visshet,
står hela min håg till forskning i sådana frågor,
och jag följer med största intresse vad som
försiggår. Den kära Helena Petrowna var helt säkert
ett redskap för någon, men hon var väl också
gräsligt otillförlitlig som människa. Säkert finns
det skatter i hennes arbeten, om du bara har
tålamod att gräva fram dem.
Och märkvärdiga tider är det som vi leva i.
Jag hade just slutat att läsa en bok, som kommit
till mig från en birman om en stor religionsstiftare
därnere, som förkunnar Guds vilja om ett nytt
människoliv i fred och kärlek, som skall börja nu
efter kriget, då jag får en bok från en finne Knut
Holm, som lever ett besynnerligt dubbelliv och
som likaledes förkunnar en ny tid, en ny guddoms
uppenbarelse. Vi skola alla få visshet om Guds
tillvaro och om det eviga livet. Vi skola så att säga
få klarhet över, att vi äro andar och därmed
skola vi befrias från materialismen och vår kärlek
till det jordiska. — Jag förstår vad Du menar,
när du säger, att det öppnar sig, obeskrivliga
utsikter för människosläktet.
Vad Ni äro lyckliga din man och du, som båda
dela detta stora intresse. Ni äro så unga båda,
Ni kanske får uppleva att mycket av det
underbara går i uppfyllelse.
Brevet visar den främsta av de källor,
från vilka Selma Lagerlöf fick sitt teosofiska
vetande: litteraturen. Hon stimulerades
även på andra sätt, både genom muntliga
berättelser och brevskrivning och genom
egna upplevelser, men att det främst skedde
genom litteraturen, därom vittna flera
uttalanden. Här må ytterligare ett brev,
ett i sammanhanget visserligen ganska
obetydligt, anföras. Det är odaterat men inte
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
