- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sextionde årgången. 1951 /
285

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturhistoriker vid Skiljevägen. Av Bengt Nerman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Litteraturhistoriker vid Skiljevägen

kanske också så småningom skriva en ny
litteraturhistoria, en litteraturhistoria som
inte handlar om diktare, idéer,
samhällsstruktur, utan om litteratur. Vi kan som
ett exempel gå från det enskilda verket till
genren. Det är då inte längre fråga om
självväxande och så småningom utdöende
arter utan om diktens tillblivelse ur
samspelet mellan diktarindividualiteten och
den levande traditionen, konventionen.
Genrehistorien blir nödvändigtvis
internationell. Specialiseringen på konstverken som
konstverk leder på så sätt paradoxalt nog
till en hittills okänd universalitet. Vi får
på lång sikt inte längre specialister på en
period eller på en enda diktare, utan
specialister på diktarter eller rentav på
litteratur. Litteraturvetenskapsmän. Den
genetiska forskningen måste ofta förbehållas
det land där diktverket föddes —-
strukturforskningen är till sin karaktär
internationell.

VI.

Hittills har perspektivet i stort sett
begränsats till den vetenskapliga forskningen.
Frågan om den nya synen på
litteraturstudiet har emellertid konsekvenser på
vidare områden.

Forskningen är intimt förenad med
undervisningen. Om man nu tänker sig en
ny-orienterad forskning, skulle med den följa
en universitetsundervisning mer än tidigare
inriktad på strukturanalys. En sådan skulle
i sin tur göra de unga blivande lärarna
bättre rustade att föra in en ny generation
i litteraturen. Det måste också på lång sikt
vara väsentligare att universiteten skapar
lärare med intresse för läsning och förmåga
att lära andra att läsa, än specialister på
detaljfrågor. Betydelsen av att lära
skolungdomen att läsa och att välja läsning
är något som inte kan övervärderas. Vi vet
att mycket återstår att göra på den punkten.
Man kunde skaffa sig en talande bild av
intresset för värdefull skönlitteratur genom

en undersökning av t. ex. den svenska
yngre genomsnittsakademikerns läsvanor.
En sådan skulle utan tvekan ge anledning
till kraftiga rubriker om skolans
misslyckande som bildningsfaktor.

Det är en banalitet att påpeka det
kulturproblem som utgöres av klyftan mellan den
läsande allmänheten och de skapande
författarna. I väntan på att författarna —
hur det nu skall gå till — skall bli så till vida
mer »sociala» att deras behov att meddela
sig tar överhand över uttrycksbehovet,
måste redan skolan sätta in med en
litteraturanalys som inte är det samma som
»skaldemördande» (»stil»-analys och sökande
efter spår av olika slags »strömningar») men
som för in i dikten och som dessutom
sysslar med levande material (stor dikt är
inte tråkig, men död dikt är det). På så sätt
får vi en litteraturundervisning som inte
behandlar en rad stora svenska gestalter
men en rad stora verk, svenska som
utländska. Förskjutningen över till det
internationella perspektivet bör då vara
naturlig: det finns alldeles för mycket stor dikt
utanför Sveriges gränser som vi under alla
omständigheter inte har råd att gå förbi.

Det kan vara av intresse att notera att
den nya kritiken åtminstone i viss mån är
en produkt av den »svåra» dikten, av den
moderna barockdikten, samtidigt som den
kanske också har bidragit till dess
utveckling. (Bägge företeelserna är
naturligtvis symptom på en ökad medvetenhet
om människans och samhällets
mång-skiktade natur).

Den nya kritiken är det
tolkningsinstrument som tiden själv har frambragt. —
Man önskade det gärna i händerna på vår
nuvarande svenska litteraturkritik, som i
så stor utsträckning —■ det gäller med
lysande undantag både de unga och de
gamla — sysslar med livsåskådningsdebatt
upputsad med impressionistisk estetik. Men
man önskade den framförallt i händerna på
en ny kritikertyp, en som förenade akade-

285

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1951/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free