Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturhistoriker vid Skiljevägen. Av Bengt Nerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lennart Josephson
hos en själv utan att tänka på
betydelse-skridningen. Men också skaldens i
strängare mening personliga, särpräglade
uttryckssätt måste vi försöka närma oss för
att dikten inte skall vara skriven på ett
för oss mer eller mindre främmande språk.
Är det överhuvud taget möjligt att nå
fram till en sådan förståelse av
uttrycksformen i en dikt utan att veta något om
den människa som uttryckte sig själv i
dikten?
Lika självklart kan en dikt bli
främmande och mindre njutbar för oss, om
vi läser den helt utan kunskap i övrigt
om den kringliggande verkligheten. Hur
många skolbarn har inte, för att ta ett
exempel, läst Stiernhielms »Herkules»
enbart som en moraliserande fabel. Voro det
inte meningslöst att med en sådan
utgångspunkt undersöka diktens struktur.
Nu säger magister Nerman själv att den
nya kritiken utnyttjar det genetiska
studiets resultat. De äldre skolornas
litteraturvetenskap blir alltså en förutsättning för
de yngre skolornas. En analys av en enda
dikt skulle bli som tornet på en byggnad
av väldiga dimensioner och med källare
och vind och vad däremellan är av
håll-fast material. Endast i enstaka fall, i
Sverige t. ex. i fråga om Tegnér och
Strindberg, kan vi för närvarande finna
någorlunda goda förutsättningar för en sådan
byggnad. Åtminstone i de flesta fall måste
strukturforskning bli en ytterligt exklusiv
forkning.
Ingen vill väl till förmån för de övriga
utestänga en viss gren av
litteraturvetenskap från universitet och högskolor, men
den gren, som magister Nerman förordar
kräver vidare förutsättningar och en längre
gående specialisering än vad som tidigare
förekommit inom läroämnet. Det
aktualiserar en annan fråga som tidigare varit
på tal. Inom litteraturvetenskapen lika väl
som inom andra universitetsämnen fortgår
en allt strängare specialisering. Därmed
växer också kravet på de lärare som skall
handleda och bedöma alla de specialister
inom vitt skilda områden som växer fram.
Möjligen skulle litteraturstudiet vid svenska
universitet och högskolor lättare kunna
tillgodogöra sig — vid sidan av de äldre —
de nya riktningarna inom forskningen, om
de redan befintliga dubblerade
professurerna i likhet med vad som förekommit
inom andra vetenskapsgrenar splittrades i
två från varandra klart avgränsade
ämnen. Uppdelningen skulle kunna ske på
många sätt som här inte skall diskuteras.
Nu omfattar samtliga de berörda
professurerna hela ämnesområdet
»litteraturhistoria med poetik». Den tid är redan
avlägsen då allt detta tillsammans med
konsthistoria och konstteori fick rum inom
undervisningsämnet »estetik».
Lennart Josephson.
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
