- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sextionde årgången. 1951 /
401

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några båtdikter frnå T’angdynastien. Av Helen af Enehjelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Några båtdikter från T’a n g d y n a s t i e n

alltid använts som trafikled. Söder om
Yangtze har det sedan urminnes tider
funnits ett nätverk av floder och kanaler som
möjliggör den billiga vatten trafiken.

Man behöver blott göra sig förtrogen med
Yangtzetrafiken av i dag för att begripa
hur litet denna flod har förändrat sig sedan
Pos livstid. Samma branta klippor reser sig
som murar på vardera sidan av det gyllene
vattnet, samma typ av djonker som för
tusen år sedan trotsar farorna tillsammans
med moderna ångbåtar. Samma
ofördelaktiga vindar och strömdrag tvingar
skepparen att kasta ankar och vänta, samma
glupska vågor slickar förstäven. Rep av
tvinnade bambufibrer av samma slag som
Po nämner används också nu för tiden för
att forsla de bräckliga båtarna uppför
forsarna eller att från de urholkade
dragvägarnas relativt betryggade hållpunkter
dra dem ur förrädiska strömvirvlar.

Det är en bisak att kineserna själva
betecknar endast flodens nedre lopp med
namnet Yangtze. Det gör detsamma om
den kallas för Den Stora Floden, Den Långa
Floden, Floden med Gyllene Sand, eller
helt enkelt Floden — den dominerar varje
landskap genom vilket den flyter, från det
tibetanska höglandet där den rinner upp,
till Gula Havet där den rinner ut.
Navigation på denna flod är äventyr såväl som
vetenskap och lämnar ingenting övrigt att
önska i fråga om tillfälle att utveckla de
äktkinesiska egenskaperna slit och list.
Hwangho, den Gula Floden i Nordkina, är
för grund för vanlig trafik, och dess
periodiska översvämningar bär för mycket
prägeln av ödesbestämda katastrofer för
att väcka fantasin på samma sätt som den
vådliga Yangtze, som trots allt kan
bemästras och därför stimulerar den
mänskliga viljan.

Stämningen i Pos dikter växlar mellan
nedslagenhet över förseningar (»vita böljor
och väldiga vågor spärrar överfarten; vart
jag än går — fara och svårighet; vad jag

än gör — misslyckande ... jag åldras, tiden
flyr, mitt korta levnadslopp förrinner medan
jag sitter i en båt vid Chiu-k’ou och slösar
bort tio dagar») och dagdrömmarens
hemliga belåtenhet över den påtvungna
sysslolösheten (»hur gripen blir jag inte då vi far
söder om Yu Liangs torn och öster om
P’enhamnen») — mellan uppriktig
bestörtning över fysiska faror (»Ovanom mig ett
berg på tio tusen fots höjd, nedanom en
flod på tusen famnars djup. En flik av
himlen, kringmurad av klippor och bred
nog att låta blott ett enda vassrör passera. ..
en lång stund före nattens inbrott är
bergväggen helsvart; också utan vind skummar
vågorna vita. De stora stenarna är som ett
naket svärd, de små som vassa tänder.» Hur
kan man lita på att endast skurkar drunknar
vid skeppsbrott? Han fruktar att hans
»obegåvade lemmar» skall »till sist läggas i en
namnlös grav») och faderlig ömhet då han
går ombord efter välförrättat värv (»det
enda jag gjorde var att dämma upp Sjöns
vatten och hjälpa till en smula då det var
svårigheter.» Denna fördämning vid
Hang-chows Västra Sjö existerar förresten än i
dag och kallas fortfarande Pos Damm.)

Hur ofta beklagar sig inte Po över att
han är född i onda dagar —■ inbördeskrig
och invasioner förekom då liksom nu —
och ändå får läsaren intrycket att hans
nerver aldrig sviker. Hans samtida Shen
Ch’uan-Ch’i skrev också en dikt om vad han
kände då han passerade Yangtzes trånga
klyftor och det var en enkel mans
skrock-fyllda fasa inför »helvetiskt dystra»
avgrunder bäst lämpade för »gastar och
vedervärdiga djävlar». En annan T’angdiktare,
Chang Chi, störes i sin dikt »Förankrad
nattetid» av kråkans hesa skri, av de mörka
skuggor fiskarnas lanternor kastar på
stranden, av tempelklockans plötsliga dova

26—Ord och Bild, 6o:de årg.

401

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1951/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free