Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några båtdikter frnå T’angdynastien. Av Helen af Enehjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helen af Enehjelm
klang, och enligt den för inga svårigheter
vikande översättaren W. J. B. Fletcher
(Gems of Chinese Verse, Shanghai 1917) »slår
(hans) fantasis pulsar snabbt med skugglik
ängslan». Det förefaller rent av som om
några droppar stoicism hade hos Po Chii-I
ingått i det jämnmod som anses vara så
typiskt kinesiskt. Jämför vi Pos floddikter
med ytterligare en dikt om en resande som
ligger för ankare nattetid, denna gång
författad av den berömda Tu Mu (803—852),
lägger man strax märke till ännu en skillnad
mellan Pos karaktär och hans samtida
kollegers:
Förankrad nattetid
Dimman halvhöljer det kyliga vattnet. Den
månbelysta sanden glimmade dunkelt.
När natten kom kastade vi ankar på Huaifloden
bredvid ett prydligt värdshus.
De unga sångerskorna vet ingenting om ett fallet
lands skam.
Deras visa om »Kärlek bland Blommorna» flöt
över floden till oss.
(ordagrant efter Fletcher)
Detta är första gången de annars så
vanliga sångflickorna gör intrång på de strängt
förrättningsbetonade vattenresorna: man
tvingas till slutsatsen att Po Chii-I måste
ha varit så puritansk en kines kan vara
(men inte absolutistisk märk väl), för i hans
dikter lyser denna kategori av
kvinno-släktet nästan helt med sin frånvaro. Han
skriver visserligen vid sextiofem år om sin
kärlek till en femtonårig danserska klädd i
siden och atlas som blivit hans sällskap
under skogsvandringarna, men oftare
gratulerar han sig själv till sitt oberoende av
alla band utom kärleken till barnen. Han
föredrog uppenbart hederliga bönder,
intellektuellt jämbördigt manligt sällskap eller
småbarn framom docklika konkubiner och
bestyrsamma äldre hustrur. Dessutom
beundrade han den stora taoistiska diktaren
T’ao Ch’ien (372—427) som han i sina egna
dikter imiterar: det förefaller som om han
även efterföljt denne i en taoistisk livsföring,
enkel och återhållsam i allt utom vad
beträffar vinet. Po är framför allt en positiv
natur, fullt medveten om de praktiska
svårigheter och sociala orättvisor, som han
enligt sin diktnings vittnesbörd bekämpar
så gott han kan. Olik de unga sångerskorna
i den yngre Tus dikt är han pinsamt
medveten om »ett fallet lands skam».
Men här, som alltid när man beträder
diktens väl upptrampade stigar, måste man
ge akt på vissa konventioner. Kinesiska
dikter har uppdelats i två huvudtyper:
haofang, känslobetonad dikt, naturälskande
och i viss mån upprorisk mot samhällets
tvång, och wanyueh, didaktisk, behärskad,
resignerad dikt utrustad med det som i dag
kallas socialt samvete. Tu Mu, liksom Po
Chii-I och Tu Fu, vilken här skall närmare
omtalas, ansluter sig uppenbarligen till
wanyueh. Inbitna Waleyläsare bibringas
nästan undantagslöst intrycket att wanyueh
dominerar inom den kinesiska dikten därför
att Waleys utvalda poet, Po, men även
många andra som han har ansett särskilt
lämpliga för översättning, har representerat
denna typ. Sådana läsare föreställer sig det
kinesiska livet som en pastoral mycket lik
livet på landet i England under
sjuttonhundratalet, med enkel, fin smak på
herrgårdarna och prästgårdarna, måleriskt
förfall i stugorna och rikligt med frisk luft för
alla. Läsare av kinesisk lyrik i tysk tolkning
däremot synes vara övertygade om att
haofang har haft överhanden. För dem är
det lätt att upptäcka sammanhanget mellan
en gången tids båtutflykter med sångflickor
och vinkrus och vår tids flytande
glädjehus; deras T’angdiktare är, för att begagna
Henriksons originella benämning,
»rococo-poeter», som skulle vara betydligt mera
hemmastadda i Ludvig XV:s Versailles än i
någon Wakefiel didyll, och om man frågar
dem vem den största klassiska kinesiska
diktaren var svarar de utan att tveka:
Li Po.
Ingenting skulle vara tacksammare än att
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
