Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några båtdikter frnå T’angdynastien. Av Helen af Enehjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några båtdikter från T’an g dy n a sti en
i denna uppsats skriva enbart om de föga
pliktbetonade vattenutflykter som Li Po
föredrog, men en sådan uppsats skulle inte
ge en fullt sanningsenlig bild av båtdikter
under T’angdynastien. Den värdiga Pos
resor kräver lika mycket uppmärksamhet
som den nonchalanta Lis utflykter.
Förklarad en Landsforvist Odödlig av Ho
Chih-Chang, känd som en av de Åtta Odödliga
av Vinbägaren, omkom Li Po under
omständigheter som inte kunnat stämma
bättre överens med hans karaktär och
livsföring: han drunknade då han i berusat
tillstånd lutade sig över relingen i en båt
för att försöka omfamna månens spegelbild.
Det är den »odödliga», den »utsökta» Li Po,
alla kinesers idol, som (enligt professor
Osvald Siréns översättning av de ofta
citerade orden) »i minnets vemodsdagar
skildrar för en vän gångna dagars fröjder:
’Då vi kände oss upplagda, togo vi flickorna
med oss och hängåvo oss åt den förbiilande
stunden, förgätande att den snart
förflyktigas som sälgens blommor eller snön.
Målade ansikten, livade av drycker, tedde
sig sköna i ljuset av den sjunkande solen.
Det klara vattnet, hundra fot djupt,
avspeglade sångerskornas ansikten —
sjungande flickor, späda och behagfulla i ljuset av
den stigande månen. . . Och flickorna
sjöngo åter och återigen, medan de
flors-tunna dräkterna svävade i dans. Lätta
brisar buro sångerna upp mot den tomma
rymden; genljudet virvlade i luften som
svinnande lätta skyar’».
I de flesta av Li Pos dikter klingar en
omisskännlig ton av eskapism, en av förakt
och fruktan för livet på fastlandet, d. v. s.
i huvudstaden Ch’ang-an, förorsakad
längtan att fly bort. Li Po ville antagligen slippa
sitt dagliga livs fåfänglighet men även
glömma dess bekymmer. Liksom vid Ludvig
XVI:s hov kort före revolutionen stod inte
saker och ting rätt till hos gamla kejsar
Hsiian Tsung. Det låg något desperat i den
parfymerade luften som svävade kring drak-
tronen. Medan folket blev alltmer utmattat
efter tallösa krig mot turkar, karluker,
tibetaner och araber, skattebördan blev
allt tyngre och Västöknens rebeller samlade
sig till angrepp, låg hovet förlamat i den
förtrollning en armé av danserskor,
sångerskor och sköna konkubiner hade lyckats
skapa tack vare lika stränga som kunniga
lärares undervisning i allt som kan förhöja
en kvinnas charm, från kunskaper i
kosmetik till mästerskap i etikett. Men till och
med närvaron av alla dessa unga damer
skulle inte ha utgjort någon direkt fara
—-de hörde till en furstes livsföring — om inte
kejsarens förnämsta bihustru, den
enastående Yang Kuei-fei hade blandat sig i
statsangelägenheterna.
Det är kanske lämpligt att i detta
sammanhang påminna om kinesernas uråldriga
dualistiska uppfattning av det som i dag
så banalt kallas könsproblemet: den
kvinnliga principen, Yin, vattnets genius, ansågs
vara ett oskiljaktigt komplement till den
manliga principen, Yang, eldens genius.
Emedan Yinprincipen härskade inom de
kejserliga palatsen och begåvade män såsom
Li Po sökte återställa balansen på sitt sätt
genom den glömska en eldigare vätska än
vatten kan skänka, växte Yangprincipen
utanför, på stepperna bland de
ickekinesiska hövdingarna. Med ett krus vin,
skrev Li Pos vän och skaldebroder Tu Fu,
gjorde Li hundra dikter; han sov på ett
värdshus i huvudstaden och då kejsaren
befallde honom att infinna sig på hovet
vägrade han att efterkomma detta bud med
orden »jag är Vinets gud, Ers Majestät».
Men när han kunde göra sig fri och fara ut
på sjön var det vanligtvis i kvinnligt
sällskap, såsom i följande dikt:
Roddturen
Floden klar — höstmånen så lysande.
Vi plockar Södersjöns vita brudblommor.
De jungfruliga näckrosorna tycks tala:
Och färga varje båtburen flickas kind med skam.
(ordagrant efter Fletcher)
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
