Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nathan Söderblom och Erik Axel Karlfeldt. En brevväxling. Av Per Henningsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Henningsson
nog för honom med litet kyrka och religion. Ett slag
gick den tanken genom mitt huvud att han borde ta
taget på söndag kl. 10 med sin fru. Min son fil. kand.
Jon Olof Söderblom, lång och ljus och lätt att
igenkänna möter honom och för honom upp till Domkyrkan,
där högmässan då redan är påbörjad och gosskören
sjunger. Han begriper ju ingenting. Men en sådan rätt
lång gudstjänst är nyttig för att samla sinnet, meditera,
bedja och tänka. Jag har nämligen prästvigning, en
högtidlig akt. Därefter skulle han få titta på
universitet, bibliotek och kl. 3 jämte sin fru äta middag här
med Domkapitlet, de nyprästvigda och deras anhöriga,
ett vältaligt utdrag ur Svenska Folket. Naturligtvis
skulle det hela förhöjas utomordentligt om Du och Din
fru ville göra dem sällskap.
Jag återvänder till Upsala fredag kväll. Skulle herr
Lewis komma, så sänd mig bara ett ord. Kommer han
en annan dag så bed honom vara välkommen hit på
lunch kl. i med frun.
Tänk om Du och Din fru för en gångs skull skulle
vara med på en prästvigning. Jag prästviger nio unga
män, av vilka flertalet måste betecknas såsom en
verklig vinst för Guds kyrka och församling.
Din tillgivne
N. S.
Den 8 dec. förnyar Söderblom sin inbjudan:
Käre vän.
Om vi skulle få äran och glädjen att se Dig och Din
fru här på söndag, så vill jag be Eder stanna kvar över
natten för att på måndag med Lewis och frun (vilka
kunna bo på Gillet) företaga en färd till Gamla Upsala
och till Vendel, vars kyrkas inre fägring Du knappast
kan föreställa Dig sedan målningar från 13 —1400-talet
framkallats och sakristian uppvisar det äldsta i sin
helhet lika fullständigt bevarade förnäma stenhus
vi ha från 1200-talet.1 Du och Din fru måste ligga
här hos oss.
Med goda hälsningar
Din tillgivne
N. S.
Lewis kom veterligen aldrig till Uppsala
och Söderblom hann knappast ägna saken mer
intresse — den 10 december är han i Oslo för
att motta fredspriset och hålla sitt
Nobelföredrag. Följande vecka — den 19 dec. —
skriver han till Karlfeldt:
1 Söderblom hade återinvigt kyrkan dagen förut,
d. v. s. den 7 december!
Käre vän!
Tack för påminnelsen om tiden för Akademins
hög-tidssammankomst. Jag tänkte inte gå med på
middagen, då jag är grundligt förkyld och måste vara
hemma i Upsala på kvällen. Men jag ångrar mig.
Livet är kort. Att få vara med Dig och Selma och
Albert och de andra är alltför lockande. Jag ber därför
att få anmäla mig.
Din tillgivne
N. S.
Det sista bevarade brevet, daterat 2.1.1931,
är Söderbloms svar på en nyårshälsning från
Karlfeldt:
Skald och vän!
Var viss att Din välönskan finner gensvar i våra
hjärtan, som höra till Din allra tacksammaste
menighet. Gud välsigne Dig och Dina kära! Anna hälsar Dig
och Din Gerda.
Din
Nathan S—m.
Slutligen skall här citeras det handskrivna
utkast, där Söderblom — sannolikt 1930 —
föreslår Karlfeldt till nobelpristagare. Om
detta eller något annat, senare förslag
resulterade i att Karlfeldt 1931 posthumt fick
litteraturpriset är en akademiangelägenhet,
som här ej kan dryftas.
Söderbloms utkast lyder:
»Enligt undertecknads mening befinna sig några af
dem, som på grund av skönlitterär verksamhet eller
på grund af historiskt och filosofiskt författarskap af
sådan halt som Nobels testamente afser, nu närmast
borde ifrågakomma vid det litterära Nobelprisets
utdelning, inom Svenska Akademin. Och anhåller jag
att få till erhållande af Nobelpriset vid nästa
utdelning särskilt föreslå Svenska Akademins ständige
sekreterare, herr fil. lic. Erik Axel Karlfeldt.»
Om djupet och arten av människors
vänskap är det alltid vanskligt att döma men det
kan vara på sin plats att i detta sammanhang
citera de ord som Nathan Söderblom lär ha
yttrat vid budskapet om Karlfeldts död:
»Aldrig trodde jag, att en oskyld mans död
skulle gripa mig så djupt.»1
1 Nathan Söderblom In memoriam, s. 20.
4IO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
