Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handen. De äldsta rättssymbolen. Av Ernst Pfleging
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst P f Ie gi n g
Emblem på fanstång till
Socialdemokratiska förbundets fana.
(Arbetarrörelsens Arkiv, Sthlm).
tion, t. ex. den i maj, ge akt på de där
förekommande fanorna och emblemen, skall vi
säkert på en eller annan röd parti- eller
fackföreningsfana se två händer förenade
i handslag, möjligen även i samband
härmed den franska revolutionens valspråk
»Frihet — Jämlikhet — Broderskap».
Samma handslagssymbol kan också
förekomma såsom krönande prydnad på
fanstången. I dessa fall rör det sig om en
mycket gammal rätts-»symbol», avsedd att giva
uttryck för trohetslöfte och avtalsbekräftelse
genom handslag. Trohetslöftet, oftast
identiskt med eller kompletterande den egentliga
edgången, avgavs ursprungligen inför Gud,
den högste domaren och rättens skapare.
Ludwig Uhland, den tyske demokraten och
diktaren, som under den tyska revolutionen
av år 1848 gjorde en även ur rättshistorisk
synpunkt intressant insats för den »goda
gamla rätten», ger en god karaktäristik av
handslaget i dess politisk-konstitutionella
betydelse i sin dikt:
»Und wo sich Männer frei erheben
und treulich schlagen Hand in Hand
da tritt das inn’re Recht ins Leben
und der Vertrag gibt ihm Bestand».
På romerska mynt från tiden ungefär år
50 f. Kr. finner man trohetslöftets handslag
såsom föremål för bildlig framställning,
därvid ofta i förening med sändebudsstaven
caduceus, som i detta fall kanske får
symbolisera freden i politisk mening (uttryckt
också i de åtföljande inskriptionerna »pax»
eller »concordia»). Annars förekommer under
medeltiden handmotivet ganska ofta i
samband med staven. Medeltidens kyrkliga
konst skapade ur handslagsbilden en
symbol för äktenskapet, d. v. s. för den
äktenskapliga troheten.
Ännu oftare möter man den uppsträckta
eller höjda handen såsom tecken för
välsignelse, ed eller befallning. Även rent
språkligt sett är motivet intressant. Ordet
välsigna innehåller beståndsdelen signa
(fornnordisk: signa, fornhögtysk: seganon,
tysk: segnen, som tillhör samma grupp
som lat.: signum resp, signa, fälttecken,
i samma betydelse även anglosax. segn och
grek, semeion), handens magiska åtbörd
spelar förelöparens roll för övriga
rätts-»instrumenta», stav, lans, fana. Liksom man
i fråga om Guds hand mindre tänker på den
såsom ett attribut än på hela den makt och
kraft som utgår från Gud så låter man
också vid begreppets överförande på
människornas rättsordning kroppsdelen
representera familjefaderns, konungens, prästens
eller domarens hela personlighet. I den
romerska rättsterminologin påträffar vi
»man-cipatio», »manumissio» och »manu militari»,
senare under medeltiden för trohetslöftet
genom handslag: fides manualis, (tysk:
»Handtreue».) Handsymbolen antydde i
438
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
