Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Gullberg och Johannes Edfelt. En studie i parallellitet. Av Carl Magnus von Seth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar Gullberg och J o hanne s Edfelt
En studie i p arallellitet
Av C ar l Magnus von Seth
ATT AV DE intressantaste fallen
av parallellitet mellan samtidiga poeter i
svensk litteratur utgör Hjalmar Gullbergs
och Johannes Edfelts tidiga lyriska
diktning. Förhållandevis lite är skrivet i sak,
desto mer har sagts i muntliga
kommentarer som nästan alltid haft karaktären av
lättvindigt tänkta impressioner som bl. a.
haft det ofördelaktiga med sig att intresset
för det ömsesidiga i deras dikt undanskymt
ett rättvisare studium av deras var för sig
särartade och betydelsefulla produktion.
Den här studien vill gälla som en
undersökning av de beröringspunkter man kan
hitta i deras tidiga lyrik; den kommer att
sträcka sig fram t. o. m. Gullbergs Kärlek
i tjugonde seklet och Edfelts Högmässa.
i
Gullbergs ungdom sammanföll med
världskrig och efterkrigstid. Han blev student
1917 och studerade under 20-talet i Lund
fram till licentiaten 1927, samma år som
debuten skedde med I en främmande stad.
Under de åren var det som han sökte
sig fram mot de första lyriska
formuleringarna. Vi vet ganska exakt när hans
första versförsök tog form. I en intervju
säger han: »Inte en rad skrev jag före
myndig ålder, och sju år efter sedan jag skrivit
den första dikten utkom min första
diktsamling.» Omkring 1920 skulle han alltså
ha börjat med lyriken. Åren fram till 1927
innebar en samlingstid, det var då han
mottog de impulser som gav hans dikt karaktär.
Om Edfelts första lyrik vet vi något mera.
Men vi vet inte exakt när han började
skriva. I stället vet vi efter vilka riktlinjer.
I några minnen från skolstaden Skara
säger han: »Jag minns mycket väl första
gången jag fångades av poesiens
obeskrivliga tjusning och erfor dess hjälpande makt.
Det var Bo Bergmans ’Valda dikter’ som
förmedlade denna upplevelse och
uppenbarelse.» Bo Bergmans Valda dikter kom
ut 1919. Edfelt blev alltså intresserad av
lyrik ungefär vid samma tid som Gullberg
började skriva. Eftersom Edfelts debut
skedde redan 1923, kan man förmoda att
han också började skriva vers vid
upptäckten av Bo Bergmans diktning. Förutom
att kännedomen om Bo Bergmans
betydelse för Edfelt har ett stilhistoriskt värde,
är det väsentliga här att Edfelts tidiga
diktning utvecklats samtidigt med
Gullbergs och under samma tidsaktuella
betingelser.
20-talet var en depressionstid, den
andliga och materiella balans man hoppats nå,
blev aldrig stabiliserad. Den ungdom som
växte upp blev desillusionerad och var
alltför minnesgod för att fatta tillit till någon
befriande optimism. Den förhärskande
ung-domsstämningen blev melankolin. Bland
de intellektuella uppfattades läget snart
nog som enahanda: man stod och trampade
på samma fläck, det fanns ingen väg framåt
och man såg det förflutna raserat. Så
småningom blev melankolin till ett maner,
ett skyddsomslag för den sårbarhet som
kanske fanns dold i unga poeters intimare
diktformuleringar. Att det fanns en
besmittande metod i melankolin antyder
Harry Martinson i en Edfeltstudie; han
459
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
