Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Gullberg och Johannes Edfelt. En studie i parallellitet. Av Carl Magnus von Seth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Magnus von Seth
syftar på en hel generation: »Själen
uppfattades som något som malde tömning,
famlande i en meningslös tid, varför skulle
den då inte rabbla jargong och vitsa, sig
själv till tröst och andra till varnagel.»
Att både Gullberg och Edfelt tog starka
intryck av sin tid ger deras lyrik belägg
för. Härom har f. ö. Ivar Harrie att säga:
»Hjalmar Gullberg —• —• lever och andas
mitt inne i sin tid; 1920-talets stil och rytm
är hans egen, hela hans alstring är en serie
försök att fånga och sätta ord till
tidevarvets egnaste musik.»
Det tidsbundna hos Edfelt framhålls
bl. a. av Ragnar Oldberg. Intressant är
också att se, hur skalden själv ser på
situationen som den gestaltade sig under
20-talet. Det gäller åren närmast efter
studentexamen: »Vad som sedan följde var ett
studieliv under friare men också vanskligare
former, strängt taget ett andens
vaga-bondage som i släptåg hade växande
hem-löshetskänsla och vantrivsel i tillvaron;
livet och världen grånade sig fram mot
1930-talets kriser och kulturskymning.»
Tidens skepsis satte sin prägel på
lunda-likaväl som uppsalastudenten. Den
jargong och det maner som kom på modet
utmärkte studenter på bägge håll. Att
lundastudenterna annars låg före sina
kolleger i Uppsala när det gällde den
aktuella debattens intensitet har antytts
av bl. a. Gullberg i en intervju. Lund hade
mer karaktär av kontaktort för
kontinentala tidsstämningar än Uppsala, som ur
den synpunkten hade sämre geografiskt
läge. Men väsentligt är, att studenten i
Lund och Uppsala hade avgjorda
släktdrag i egenskap av barn av sin tid.
Vilken var sedan Gullbergs och Edfelts
litterära bakgrund? Ger de oss några
uppslag angående litterära förebilder i sina
dikter eller i kommentarer? (— förutom
anvisningen på Bo Bergman, där det
emellertid gällde att precisera tiden för Edfelts
första diktning.) Kan den litterära
skol
ningen ge några förklaringar till
parallelliteten?
I dikterna får vi endast svaga
anvisningar. Man tycker sig höra tonfall från
tyskt håll, från tyska efterkrigsdiktare
med samma problem. Kästner har nämnts
som impulsgivare för Edfelt, liksom Brecht.
Som betydelsefull för Gullberg har man
pekat på Morgenstern. Men att alltför
mycket trycka på den tyska poesins
betydelse skulle förskjuta problemet i fel
riktning. Åtminstone vad Gullberg
beträffar, vet man ganska säkert att Kästner
betytt mycket litet för honom under
20-ta-let. Viktigare är Morgenstern, som emellertid
inte träder fram förrän i Örtstedt-skepnad av
år 1935. Betonar man tyskt versinflytande,
sker det på bekostnad av svenskt.
Efter-krigspoeterna saknade inte inhemska
förebilder. Man behöver bara nämna realister i
nyare svensk poesi som Bo Bergman och
Birger Sjöberg. Det tycks därför som om
viktigare förutsättningar fanns för en
orientering i inhemsk lyrisk stil. Här hade man
närmare mönster att gå efter.
En antydan om svensk poesis betydelse
ger Gullberg i en enkät: »Vilken svensk
lyriker i äldre eller nyare tid sätter Ni högst
och varför?: » —-För mig har lyrikern i den
svenska litteraturen alltid hetat Fröding.
Långt innan jag hade den avlägsnaste
tanke på att själv författa ens ett grötrim,
skrev jag av hans dikter —■ —» Denna
affektion utvecklades alltså på ett relativt
tidigt stadium. Intressant är att se, hur
Edfelt i samma rundfråga till lyriker också
dröjer vid Fröding: »Låter jag den
subjektiva känslan tala, vill utslaget likväl till
sist bli detta: Fröding. Inte Fröding med
dragharmonikan men den skald som skapade
dikterna i Stänk och flikar ■––-.»
Här har de fått något gemensamt, ett
incitament som de mottagit var och en
efter sina förutsättningar men uppfattat
med smaknerver av samma slag, öra och
känsel för samma effekter. För Edfelt är
460
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
