Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monsieur de Staël. Av Carl-Gustaf Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl-Gustaf Thomasson
av Sveriges historia till våra dagar (1925),
dår Staél t. o. m. fått helsidesporträtt.
Beträffande Staéls invecklade roll i
Sveriges utrikespolitik under denna tid
framstår en sak såsom fullständigt uppenbar
och det är, att han varken eftersträvade
eller ens hade en tanke på en politisk
ledarroll; redan hans så gott som oavbrutna
vistelse i Frankrike under femton år,
1776—1791, gjorde honom mindre ägnad
för en dylik roll. Med den viljekraftige
Reuterholm kunde han dessutom ej
konkurrera. Staél hade en enda stor ambition och
det var att knyta Sverige så intimt samman
med Frankrike som det över huvud var
möjligt. Denna linje följde han med en
ihärdighet och konsekvens som ingen annan,
oavsett revolutioner, kungamord ocb
skräckvälde. Just under den reuterholmska
perioden eller närmare bestämt under åren
1792—1795 var han nära att lyckas i sina
strävanden att lägga grunden till en
koalition mellan Sverige och Frankrike med
anslutning från praktiskt taget samtliga
län
der i Europa utom Ryssland—England, mot
vilka en dylik koalition skulle rikta sig.
Det var inte hans fel att planen
misslyckades — omständigheter över vilka varken
han eller någon annan i hans läger kunde
råda omintetgjorde de väl underbyggda
planerna. Hans accepterande av de olika
makthavarna i Frankrike, vare sig de hette
Danton, Robespierre eller Lebrun,
förskaffade honom synnerligen missvisande det
schablonmässiga spenamnet jakobin; i själva
verket var han som redan antytts en
fördomsfri 1700-talsaristokrat av
liberal-konstitutionell läggning, möjligen av en aning
rödare kulör än den berömda gemålen. Men
först och sist visar även ett ganska flyktigt
studium av akterna i målet, att Eric Staél
von Holstein trots vissa formella svagheter
och en periodvis återkommande osäkerhet
i det yttre uppträdandet — måhända en
följd av de smygande symtomen på den
upplösningsprocess som väntade honom —
var en av de redligaste och skickligaste
diplomater vårt land någonsin ägt.
Madame de Staels namnteckning.
498
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
