- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sextionde årgången. 1951 /
522

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diktarna kring det dansande bordet. Av Hans Lindström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hans Lindström

neise i New York. Kontakten är inte
förvånande: ingen diktare har rört sig
säkrare än Poe i gränsområdet mellan det
naturliga och det övernaturliga.

I England satte den spiritistiska
högkonjunkturen tydliga spår i den
prerafae-litiska kretsen, särskilt hos de liksom Poe
såväl psykiskt som idémässigt
predispone-rade förgrundsfigurerna Rosetti och
Elisabeth Browning. Här fanns också en
impulsgivare av ovanliga mått, nämligen den
obestridde mediumistiske världsmästaren
Daniel Dunglas Home, den ende av »de
stora» som undgick att avslöjas före sin
död. Till dem som råkade inom denne
märklige mans verkningskrets hörde även
Ruskin, Thackeray, Bulwer-Lytton,
Na-thaniel Hawthorne och Mark Twain — för
att inte tala om Napoleon III, Wilhelm I
och tsar Alexander.

Elisabeth Browning var hänförd av
Home och trodde blint på hans underverk.
Men hennes glädje över den spiritistiska
rörelsens framgång och beundran för
ande-domptören delades inte av den betydligt
mer skeptiske äkta mannen, Robert
Browning. I en utomordentligt elak och
fortfarande högst njutbar dikt, Mr Sludge,
»The medium», begick han ett veritabelt
själamord på hustruns andlige vägvisare.
Sludges långa botgöringsmonolog kom
Co-nan Doyle att se rött. Den ädle Home borde
snarare kallas Sir Galahad än Mr Sludge,
menade han. — Det kan kanske vara en
smaksak vilken beteckning man väljer:
riddare av det runda bordet eller av det
dansande.

Now, don’t sir! Don’t expose me! Just this once!
This was the first and only time, 1’11 swear, —
Look at me, —- see, I kneel, — the only time,
I swear, I ever cheated, — yes, by the soul
Of Hers who hears — (your sainted mother, sir!)
All, except this last accident, was truth —
This little kind of slip!and even this,
It was your own wine, sir, the good champagne,
(I took it for Catawba, you’re so kind)
Which put the folly in my head!

’Get up?’

You still inflict on me that terrible face?

You show no mercy? — Not for Her dear sake,
The sainted spirit’s, whose soft breath even now
Blows on my cheek — (don’t you feel something,
sir?)

Home gästspelade också på kontinenten,
och i Paris firade han några av sina största
triumfer. Paris blev snart ett centrum för
den europeiska spiritismen. Den franska
sekelslutsockultism som Strindberg
upplevde så intensivt på 90-talet kan i många
avseenden betraktas som en utlöpare av
dessa mer eller mindre hemliga sällskap,
där animal magnetism och spiritism
kombinerades på gammal swedenborgianistisk
fason. Den franske spiritistprofeten hette
Hippolyte Rivail och skrev under
pseudonymen Allan Kardec en rad skrifter som
blev den europeiska andelärans kodex och
bl. a. delvis översattes till svenska. Under
Allan Kardecs egid samlades åtskilliga av
tidens författarcelebriteter. Till dem som
sökte umgänge med andevärlden hörde
Dumas, far och son, George Sand, Victor
Hugo, Eugéne Sue, Sardou och Flammarion,
ja, man kan nog våga påståendet att det
var få dåtida parisiska litteratörer som inte
sett ett medium i aktion.

Att Tyskland inte skulle vara
oemottagligt för den av systrarna Fox nyfödda
fenomenvärldens tjusning är naturligt. Här
hade man stolta traditioner att falla
tillbaka på, traditioner från Jung-Stilling,
Justinus Kerner och romantisk filosofi.
Här hade andarna tidigt vaknat och funnit
det vara en lust att leva. Karakteristiskt
för den tyska spiritismen blev det starka
intresse den ägnades från vetenskapligt
håll, och debatten om mediernas prestanda
fördes med lidelse och hetta av män som
Schopenhauer, Edouard von Hartmann,
Wilhelm Wundt, Zöllher och Ulrici.
Särskilt betydelsefull, även litteraturhistoriskt,
tycks den Munchenockultism ha varit,
som från slutet av 80-tglét florerade kring

522

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1951/0548.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free