Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Utvecklingsläran och dess kulturhistoriska betydelse. - Darwin, hans lif och lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
=6
skifferblå färgen med två svarta band på
vingarna och ett sådant öfver stjärtspetsen.
Genom noggrant studium af vilda växt-
och djurarter har fastställts, att äfven dessa
äro föränderliga, ehuru deras föränderlighet
(ariationsförmåga) i allmänhet för oss är
ej lika lätt att iakttaga som föränderligheten
hos våra husdjur och odlade växter. Bland
mångfalden af exempel på arternas
föränderlighet i naturtillståndet låtom oss välja ett.
I närheten af Steinheim i Würtemberg
finnas kalkaflagringar, som bildats i en
numera försvunnen insjö under det skede i vår
jords utvecklingshistoria, hvilket benämnts
tertiärperioden. Dessa kalkaflagringar innesluta
”
D
p c
Fig. 3.
stora mängder skal af en liten snäcka
(Planorbis), hvilken under sagda tidsskede lefde
i denna insjö. Som bildningen af
ifrågavarande kalklager fortgått oafbrutet under många
sekel, och snäckskalen i dessa lager
förekomma i utomordentligt stort antal, så
måste ju här vara ett förträffligt tillfälle att
studera variationsförmågan och
variationsmöjligheterna hos denna snäcka. Resultatet af
dessa studier är synnerligen slående (fig. 3).
Gå vi från de äldsta lagren till allt yngre,
så iakttaga vi, att de i de olika lagren
inneslutna snäckorna, som således lefvat på olika
tider, variera på flerfaldigt sätt; ja, de
äldsta formerna afvika så mycket frän de
yngsta, att man, ifall ej en sammanbängande
rad öfvergångsformer i de mellanliggande
lagren funnes, skulle uppfatta begynnelse-
och slutformerna ej blott som skilda arter,
utan såsom tillhörande skilda släkten. Den
bifogade bilden (fig. 3) gör en särskild
beskrifning öfverflödig; endast det bör
anmärkas, att mellanformerna i verkligheten äro
mycket talrikare — och således också
öfvergången från den ena formen till den andra
mycket omärkligare än hvad
utrymmet tillåtit oss återgifva på vår bild. Vi
finna emellertid, att ursprungligen, d. v. s.
under den äldsta perioden, lefde fyra från
hvarandra föga afvikande former (1, 8, 12, 16);
från hvar och en af dessa utgick en skild
formrad, som under tidernas lopp förändrat
sig i en viss bestämd riktning.
Ett viktigt led i Darwin’s bevisningskedja
utgöres vidare af följande sakförhållande.
Hvarje organism sträfvar att föröka sig i så
hög grad, att, ifall ingen förstöring af
afkomman inträffade, jorden efter en viss tidrymd
skulle vara öfverbefolkad af ett enda pars
afkomlingar, eller med andra ord: hvarje art
frambringar ett vida större antal afkomlingar
än som existensförhållandena (utrymmet,
tillgången på födoämnen, andra varelser m. m.)
medgifva att fortlefva och uppnå könsmogen
ålder. Se här några exempel! Ifall alla
afkomlingar af ett enda par elefanter — en af de
djurarter, som föröka sig långsammast — finge
ostördt föröka sig under femhundra år, skulle
enligt Darwins lågt tilltagna beräkning
afkomlingarnas antal uppnå det aktningsbjudande
antalet af femton millioner elefanter! En enda
köttfluga alstrar 20,000 larver, och dessa
utvecklas sä snabbt, att, ifall afkomlingarna af
ett par finge ostördt föröka sig under blott tre
sommarmånader, så skulle enligt Wallace’s
beräkning hvar och en af de vid sommarens
början existerande flugorna gifvit upphof till
flera hundra millioner andra. Och detta är
blott en art, men det finnes tusentals andra
flugarter, som också fortplanta sig oerhördt
raskt, så att, om alla flugor finge vara ostörda,
de inom kort skulle hämma allt annat
djurlif och därigenom äfven själfva gå under.
Det är nu dessa två sakförhållanden:
organismernas variationsförmåga och deras
sträfvan att frambringa ett vida större antal
afkomlingar än som kunna fortlefva, hvilka
framkalla hvad Darwin kallar kampen för
tillvaron. Denna är ej blott en omedelbar strid
såsom mellan rofdjuret och dess byte, ej blott
en strid med den omgifvande naturens
förstörande krafter, utan uppträder den
företrädesvis under formen af en konkurrens, som
rasar med skoningslös energi mellan de
organismer, som bebo samma område, men
häftigast mellan individer af samma art. Sålunda
kämpar en växt, hvilken årligen frambringar
tusen frön, af hvilka i allmänhet endast ett
kommer att utvecklas till en ny planta, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
