Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Jämförelser mellan fåglarnas och däggdjurens fosterutveckling. - Förhållandet mellan moder och afkomma. - Äggläggande däggdjur. - Hästens historiska utveckling. - Kvalitetens förbättring på kvantitetens bekostnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—44 —
hög, roten ofullständig. Undersökningen af
kindtändernas byggnad hos de ofvan
uppräknade utdöda djuren visar, att tänderna
öfverensstämma med den hos flertalet däggdjur
vanliga, enklare formen i samma mån, som
vi närma oss de äldre af hästens förfäder
gämför fig. 82).
Anmärkningsvärdt är ock, att kroppens
dimensioner under tidens lopp småningom
tilltagit. Sålunda var Eohippus ej större än en
räf, medan Protohippus uppnädde en åsnas
storlek.
Ännu två fakta förtjäna att påpekas rö-
utan fastmera på långa omvägar och med
stor materialförbrukning trefvar sig fram
till allt fullkomligare former. Från hästens
stamträd hafva nämligen, såsom talrika
paleontologiska fynd visa, vuxit ut flera
sidogrenar, hvilka under tertiärperiodens lopp dött
ut utan att efterlämna några afkomlingar.
Sålunda har från den i vår modärna häst
kulminerande stammen utgått en form,
hvilkens kindtänder äro ännu mera komplicerade
än hos den förre. hvaremot den hvad
lemmarnas byggnad beträffar, är betydligt
efterblifven.
Fig. 86.
rande hästens genealogi. Det ena är, att det
finnes åtminstone tre utdöda hästformer till,
hvilka tillhöra hästens stamträd. Dessa
borde å vär bild (fig. 84) infogats mellan III
och IV samt mellan IV och V, men hafva
här utelämnats af utrymmesskäl. Sambandet
mellan de på hvarandra följande formerna
är sålunda i värkligheten ännu intimare,
hela utvecklingsserien ännu fullständigare, än
hvad vår bild utvisar. Det andra faktum är
synnerligen lärorikt, enär det ådagalägger, att
utvecklingen inom den organiska naturen i
själfva verket ej går rakt fram till ett mål
liksom efter en på förhand uppgjord plan,
Skelett af nutida häst med konturerna af djurets yttre form (efter Leisering).
För att gifva läsaren tillfälle att jämföra de
två ändpunkterna i den här skildrade
genealogiska raden meddelas slutligen två
naturtrogna afbildningar (fig. 83 och 86) af hela
skelettet hos Phenacodus, utgångsformen, och
hos den moderna hästen, det nuvarande
slutresultatet af denna utvecklingsserie.
vi hafva alltså funnit, att hästens
historiska utveckling är precis sådan, som vi i
öfverensstämmelse med utvecklingslärans
grundsatser skulle hafva kunnat Jförutsäga
densamma: i de äldsta geologiska lagren
uppträda de ursprungligaste formerna, d. v. s.
de, som mest afvika från den nu lefvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
