Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Andra akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att lefva med, och dock du henne ej,
Trots hennes önskan, dig ännu har närmat.
TASSO.
Dig har jag lydt, ty annars hällre jag
Aflägsnat mig än närmat mig till henne.
Så älskvärd Leonora synas må,
Jag vet ej hur, jag sällan dock förmådde
Förtroligt nalkas henne; om hon ock
Sin afsikt röjt att sina vänner glädja,
Man märker afsikt dock och blir förstämd.
PRINSESSAN.
På sådan väg det aldrig lyckas tör
Att vänner vinna, Tasso! Denna stig
Förleder oss så lätt att oss fördjupa
I enslighetens tysta, skumma dal;
Allt mer vår själ blir världsskygg, söker att
Den gyllne tid, som saknas i det yttre,
Igenom inre drömmar återställa,
Så litet än försöket lyckas må.
TASSO.
O, hvilket ord, furstinna, har du nämnt!
Den gyllne tiden, hvart har han väl flyktat?
Den tid, som hjärtat fruktlöst längtar till,
Då på den fria jorden mänskorna
Till njutning spridde sig som glada hjordar;
Då uppå dalens äng ett åldrigt träd
Sin skugga gaf förälskadt herdepar,
Och späda grenars krans det yngre trädet
Till ljuf och trånadsfull omarmning knöt;
Och då, kristallklar, på sin hvita sandbädd
Den lena flod slöt nymfen i sin famn;
Då uti gräset den förskrämda ormen
Oskadligt krälade, och lysten faun,
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
